Fred, säkerhet och mänskliga rättigheter

Under förra året dog det dubbelt så många i väpnade konflikter än året dessförinnan. När Uppsala Universitet snart ska sammanställa årets dödsiffror kommer de att behöva inkludera det exceptionellt stora antalet offer i Israel och Palestina, utöver de många andra pågående väpnade konflikterna runt om i världen. Återigen blir det tydligt att det främst är civila som drabbas av terror och militära operationer.  

Hur är det möjligt att vi år 2023 ser en fortsatt ökning i antalet våldsamma och utdragna konflikter, vilket leder till historiskt höga förluster av människoliv?   

Idag, 10 december, uppmärksammas internationella dagen för mänskliga rättigheter. Vi behöver påminnas om människovärdets okränkbarhet. Den negativa trend vi ser gällande krig och konflikt hänger tyvärr samman med den negativa trend som innebär en avtagande respekt för människovärdet, människans okränkbarhet och mänskliga rättigheter.   

Intimt sammanlänkande 

Fred, säkerhet och mänskliga rättigheter är intimt sammanlänkande. Det är i respekten för varje människas värdighet och rättigheter som det byggs broar till frihet och försoning. Fred är inte bara frånvaro av konflikt, utan närvaro av rättvisa och respekt för mänskliga rättigheter. 

För att bygga en hållbar fred som kan stå emot prövningar måste vi förankra mänskliga rättigheter, som regelverk och ett rättighetsbaserat arbetssätt. Det var ju just efter ett världskrig som världens länder enades om en lista med internationella mänskliga rättigheter. I FN-stadgans första artikel beskrivs mänskliga rättigheter som en av tre huvudsyften med FN, och som en del av att främja samarbete och att lösa globala utmaningar.  

Det är värt att notera att utvecklingen av mänskliga rättigheter genom historien ofta har varit ett svar på olika former av övergrepp och diskriminering. I olika tider och på olika platser i världen har idéerna om individens och olika gruppers frihet, okränkbarhet och värdighet, samt deras behov av skydd, utvecklats och formats till vad de är idag. Detta återspeglas i religiösa skrifter såsom Toran, Bibeln och Koranen, vilka innehåller referenser till dessa värden. Likaså speglas det i Konfucianismens läror, med dess betoning på medkänsla, respekt för andra och engagemang för etiska värderingar. Fler exempel finns.  

Krig är ofta ett av de mest konkreta hindren för full åtnjutning av de mänskliga rättigheterna. Inte bara under stridigheter, utan också för generationer långt efter att ett fredsavtal slutits. Att främja mänskliga rättigheter är därför även en form av konfliktförebyggande. Grogrunden till många konflikter och att individer väljer att ansluta sig till våldsbejakande extremistiska grupper rapporteras ofta vara just kränkningar av mänskliga rättigheter, där ett motstånd byggs upp långsamt genom avsaknad av tillgång till arbete och skolgång eller något som mer dramatiskt tänder gnistan till våldsamt motstånd, såsom tortyr, illegala avrättningar eller sexuellt våld. Omvänt vet vi att aktivt arbete för åtnjutande av mänskliga rättigheter ökar förtroendet för staten och dess institutioner och bygger motståndskraft mot destabilisering. När vi har full respekt också för den andres rättigheter, trygghet och säkerhet ligger den väpnade lösningen längre från oss att ta till.  

Som konstaterats inledningsvis ser vi de senaste åren att konfliktnivåerna ökar globalt och fler människor dör än på mycket länge som följd av väpnad konflikt. Samtidigt pågår det idag en oroande trend av ökat motstånd mot principerna om mänskliga rättigheter. Detta hänger alltså intimt samman.  

Den ökande tendensen mot nationalistiska och populistiska politiska strömningar har lett till en betoning av nationella intressen och suveränitet över internationella åtaganden. Detta drabbar framför allt minoriteter, men vi ser också hur det ökar spänningar mellan länder.  

I vissa länder har autokratiska ledare stärkt sin makt och underminerat demokratiska institutioner. Dessa regimer tenderar att begränsa yttrandefrihet, pressfrihet och politiska rättigheter för att behålla kontrollen. På samma sätt ser vi här ett tydligt samband mellan minskat demokratiskt utrymme och ökat antal konflikter i världen.  

Därför är det viktigare än någonsin att främja och försvara principerna om mänskliga rättigheter. Det är formellt staters ansvar, men kräver engagemang både från civilsamhället och det internationella samfundet för att trygga rättigheterna för alla människor, oavsett var de befinner sig i världen. 

Mänskliga rättigheter och fredsbyggande  

Nationella system för mänskliga rättigheter, som ett effektivt och oberoende rättssystem, fri media och kunskap om mänskliga rättigheter från skolan, fungerar som en grundläggande skyddsbarriär mot orättvisor och övergrepp. Genom att respektera, skydda och främja dessa rättigheter minskas risken för att människor utsätts för diskriminering och övergrepp som kan vara grogrunder för konflikter.   

Mänskliga rättigheter utgör grunden för förtroende och samarbete mellan olika samhällsgrupper och nationer. När människor känner att deras rättigheter respekteras och skyddas, ökar möjligheten till fredlig samexistens och samarbete.  

Inom konfliktförebyggande och fredsbyggande är arbetet med grundorsaker centralt. Det handlar inte bara om att hantera konflikter, utan även om att lösa dem på ett sådant sätt att de inte återuppstår. Genom att adressera de underliggande orsakerna till konflikter, såsom diskriminering, ojämlikhet och brist på rättvisa, kan mänskliga rättigheter bidra till att förebygga återkommande konflikter. En stabil fred kräver ofta omfattande förändringar av de strukturer som kan leda till konflikter. Förtroendet för statens institutioner och maktutövning behöver förtjänas – om inte människor uppfattar staten som legitim och ansvarsfull är det osannolikt att de kommer engagera sig i det sociala kontraktet.  

Mänskliga rättigheter är nära kopplade till demokratiska principer och institutioner. Att främja dessa rättigheter stärker inte bara demokratiska processer och institutioner utan är också en kritisk faktor för att upprätthålla fred. 

Sammanfattningsvis är respekten för mänskliga rättigheter inte bara ett moraliskt imperativ utan också en praktisk nödvändighet för fredsbyggande. Genom att erkänna och skydda människors rättigheter, lägger vi grunden för stabilitet och hållbar fred.  

Mänskliga rättigheter och FBA 

Svensk utrikespolitik vilar tungt och tydligt på skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna. Det är intimt kopplat till engagemanget för en regelbaserad världsordning och fred och säkerhet. Därmed en del av FBA:s kärnuppdrag.  

Det är alltså omöjligt att skilja ut FBA:s arbete med fred, säkerhet och utveckling från perspektivet av mänskliga rättigheter. När FBA ger stöd på olika sätt i en fredsprocess så är jämställdhet och inkludering centrala komponenter. Arbetet med FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet eller unga, fred och säkerhet vilar på ett fundament av mänskliga rättigheter. I arbetet med avväpning och återintegrering av stridande måste vi se till kvinnor och mäns (och barns) särskilda behov – och rättigheter. När vi arbetar med reformer inom säkerhetssektorn handlar det ofta om att aktörer med rätt att använda våld och kanske i vissa fall, en historik av övergrepp, behöver genomgå en transformativ förändring för att sätta sina medborgares säkerhet och rättigheter i centrum för sitt uppdrag.  

Att arbeta i konflikter är riskfyllt. EU:s eller FN:s freds- och krishanteringsinsatser behöver vara särskilt uppmärksamma på att de inte omedvetet kränker, försvårar eller undanhåller lokalbefolkningens tillgång till sina rättigheter. Det kräver analys av risker, förbyggande och uppföljning, vad vi ofta kallar ”due diligence”. FBA ger ansvarsfullt stöd till sådana insatser både genom gedigna insatsförberedande utbildningar för personal vi sänder ut till insatser, men också genom rådgivning, utbildning och policystöd för att insatserna ska kunna arbeta effektivt med att bidra till mänsklig säkerhet.  

I takt med att konfliktnivåerna ökar och freden blir allt svårare att nå – samtidigt som respekten för internationell rätt och globala värderingar sjunker, ökar också behovet av att påvisa hur intimt de hänger samman.  

I år fyller FN:s allmänna deklaration för mänskliga rättigheter 75 år. Denna lista med globalt antagna grundvärderingar har stött på motstånd från många håll. Trots detta utgör den en grundpelare i internationella organisationer och samarbeten, i regionala och nationella system för mänskliga rättigheter, och som ett verktyg för människorättsförsvarare över hela världen. Deklarationen erbjuder praktiska verktyg som även är relevanta för dagens komplexa utmaningar inom miljö- och klimatsäkerhet, hybrida hot och digitalisering. 

Mänskliga rättigheter erbjuder en väg ut ur dagens krig och konflikter. Vågar vi investera i konfliktförebyggande och fredsbyggande lägger vi grunden för att fler människor ska åtnjuta, inte bara fred och frihet – utan också sina rättigheter.