Seventy-five years ago, Folke Bernadotte was appointed as the first UN peacemaker in the then Arab-Israeli war. A war, a conflict, that has never seen a long-term political solution.
The brutal and ruthless events of recent days can never be accepted. It must cease immediately.
But now it is also about our ability to see ourselves in others. To see ourselves in the Israeli families who, in fear and despair, experience the threats and terror, and who have seen their children, family members or friends, snatched away in the terror. Who have grown up in fear. To see ourselves also in the Palestinian families who, in despair and desperation, are trying to escape retaliation and counter-attack, whose children have grown up for decades in difficult conditions and frustration in Gaza or other parts of the Palestinian territory.
To see ourselves in their shared longing for peace and freedom. It is also about the human capacity for reconciliation and the ability to come to terms with the past. A ceasefire is not peace. A ceasefire is not a solution. The killing must come to an end. But that is not enough. When leaders deny their people the uncomfortable and difficult journey towards reconciliation, suffering is only prolonged, and violence will return. Insecurity persists.
The space for nuance, tolerance and reconciliation is rapidly shrinking as conflicts escalate. We must resist. It is also a question of the world’s ability to stand up for our common principles and values over time. Respect for international law, the UN Charter and the Declaration of Human Rights. The nations of the world have a shared responsibility to support, promote and ensure compliance. Not selectively, but always and everywhere. Children, civilians, and humanitarians must never be a target. This is a part of international law that must be respected by all parts, at all times.
Even in the darkest darkness. In the deepest conflict. In the reign of terror. Even there, there are people who do not give up their conviction that we have more in common than what separates us. That the future is shared and must include even those who have historically been enemies. That international law applies to everyone. These people – these forces – need our continued support.
Now broaden the space for nuance and tolerance. Only from there can reconciliation and lasting peace emerge.
av Per Olsson Fridh
Från FN-byggnaden i Monrovia i Liberia, med utsikt över havet, syns en bilpark med trasiga och sönderrostade vita FN-bilar. De är en påminnelse om FN:s fredsbevarande styrka, UNMIL:s långa närvaro i landet. Styrkan sattes in 2003, i slutskedet av inbördeskriget i Liberia, som pågick under två etapper från 1990 till 2003, och som krävde över […]
Hybrida hot framstår som alltmer integrerade i dagens konflikter och som en del av nutida säkerhetsutmaningar. För oss på FBA, som traditionellt arbetat med civila medel för att förebygga och lösa väpnade konflikter, innebär detta en ny dimension av vårt arbete. I januari i år besökte Moldaviens inrikesminister FBA med ett tydligt budskap och fråga: […]
Regeringen har aviserat en reformagenda för biståndet som ska presenteras under början av hösten 2023. En politisk prioritering som förväntas få genomslag i reformagendan är viljan att förstärka sambanden mellan bistånd och handel för att främja utveckling. Biståndet kan bara utgöra en del, ofta dessutom en begränsad sådan, för att möjliggöra ekonomisk utveckling och ge […]
Den 18 augusti 2023 är det 20 år sedan det fredsavtal undertecknades som satte punkt för de blodiga inbördeskrigen i Liberia 1989-2003. Ritualmord, häxprocesser och hemliga sällskap. Det var mycket jag förskräcktes av när jag läste in mig på Liberia inför mitt första jobb i landet 2016. Jag läste förstås också om omfattande korruption, rättslöshet, […]