Utrikesdeklarationen – en kompass för att navigera i utrikespolitiken

På mitt arbetsrum har vi precis fått igång webbsändningen från riksdagen, som idag behandlar utrikesdeklarationen. Vi förbereder oss med fyllda kaffekoppar och med tomma anteckningsblock för att lyssna på regeringens vision för de kommande årens utrikespolitik.

Deklaration blir en slags kompass som regeringen använder för att navigera i det globala utrikespolitiska landskapet, och jag och mina kollegor trängs runt arbetsbordet för att kunna fånga upp hur den nya regeringen formulerat Sveriges utrikespolitik.

Är det en ny utrikespolitik vi ser? Nja. Efter att jag har lyssnat kan jag bara konstatera att det är en blandning av kontinuitet och förändring. En hel del verkar vara ungefär som förr: betoning på EU-samarbete, stöd till utvidgning och Östliga partnerskapet, försvar av mänskliga rättigheter och folkrätt. Sedan finns det en del nya betoningar: FN lyfts fram tydligare än under förra regeringen. Mer tal om det breda säkerhetsbegreppet. Och framför allt har den feministiska utrikespolitiken lanseras som koncept. Möjligen kan man se en tendens mot en mer aktivistiskt ton jämfört med förra årets utrikesdeklaration.

Man ska komma ihåg är att Sveriges omvärld har förändrats under det gångna året. Förra årets utrikesdebatt ägde rum samtidigt som ukrainsk polis mejade ner demonstranter i Kiev. Sedan dess har mycket hänt. Det ryska agerandet gör att vi har en ny situation i öst samtidigt som situationen i syd, i exempelvis Syrien, Irak och Libyen, är mycket besvärlig. Detta återspeglas också tydligt i den nya utrikesdeklarationen.

I höst har regeringen varit tydlig med att FN-samarbetet ska stärkas. Hur ser förhållandet till FN ut? Har det förändrats? Vilken roll tillskrivs FN av regeringen? FN har alltid varit viktig i svensk utrikespolitik. Förra utrikesdeklarationen talade kanske mer om EU, eftersom man ansåg att det snarare var som EU-medlem som Sverige kunde påverka världen. Nu sägs det att FN:s plats i utrikespolitiken skall återupprättas och att Sverige ska delta i fler FN-ledda insatser.

Vi har också fått tydliga besked om att man skall driva kampanj för att Sverige ska få en plats i FN:s säkerhetsråd 2017-2018. I övrigt är det svårt att se något konkret nytt i utrikesdeklarationen på det här området. Möjligen var en av anledningarna till att den förra regeringen talade mindre om FN att världsorganisationen tyvärr är försvagad av att säkerhetsrådet är splittrat i många frågor. Detta är ju svårt för Sverige att göra något åt, oavsett man blir invald i säkerhetsrådet eller inte.

Många har sedan den nya regeringen tillträdde frågat sig vad en feministisk utrikespolitik egentligen innebär. Jag tycker att det framgår ganska tydligt av utrikesdeklarationen vad som menas: att frågor om kvinnors rättigheter, representation och resurser ska lyftas fram än mer i utrikespolitiken.

Man ska komma ihåg att detta inte är nya frågor. Sverige har länge drivit dessa frågor och FBA har arbetat med området kvinnor, fred och säkerhet i många år. Feministisk utrikespolitik är kanske framförallt att sätta en etikett på mycket som görs – och att göra det ännu mer. Med de tre r:en  (rättigheter, representation och resurser) som presenteras i deklarationen får vi konkreta byggstenar för att stärka Sveriges arbete inom detta viktiga område. Jag noterar även att regeringen ska ta fram en strategi för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, som ska bli mycket intressant att följa.

Efter att debatten i riksdagen är över fortsätter vi att följa paneldebatten där FBA:s generaldirektör Sven-Eric Söder är på plats för att kommentera utrikesdeklarationen med andra framstående experter. Kaffekopparna är urdruckna, anteckningsblocken fyllda av anteckningar, utropstecken och frågetecken och nu är det dags att ta sig an resten av arbetsdagen.