Individer och institutioner

Jag minns mina år med FN i Kosovo ganska väl. Jag minns politiken, jag minns alla processer och jag minns naturligtvis också människorna jag lärde känna, från etablerade politiker till unga studenter. Jag minns kollegor från tiden vid UNMIK (United Nations Interim Administration Mission in Kosovo) och från tiden då jag placerats med UNDP-hatt på premiärministerns kansli. Jag minns att en av de saker som gjorde allra starkast intryck under dessa år var det driv och den talang som fanns bland unga kosovarer. Jag kände ofta att de jämnåriga bekanta jag umgicks med över luncher, otaliga machiatos (bäst i Europa!) under utflykter i bergen borde få samma karriärmöjligheter som jag och mina internationella FN- kollegor, för sitt eget såväl som för Kosovos bästa.

Jag kom att tänka på den tiden, och särskilt på några av dessa begåvade bekanta, när jag var mig i Palestina under valborg för att tillsammans med FBA-kollegor genomföra en utbildning för Palestinas utrikesministerium.

De där dagarna i Palestina kändes dubbelt meningsfulla.

För det första att vi här och där kunde bidra med en eller annan insikt, inte minst genom våra seniora mentorer, och än gång fick vi kvitto på att FBA:s pedagogiska verktygslåda för utbildningar och övningar landar rätt. Tillsammans mejslade vi ut centrala frågor kring tjänstemannens roll i en effektiv administration och använde oss av strategiska planerings- och analysverktyg för att belysa en rad frågor kopplade till Palestinas statsbyggande.

För det andra för att det känns rätt att bidra till ett palestinskt utrikesministerium. För vissa av världens länder kan utrikespolitik kanske vara en lyx som man kan ha eller mista. Men för Palestina är det tvärtom, eftersom statens själva existens kan sägas vara beroende av hur man sköter sina relationer till andra länder. Och kanske finns här en paradox: det är just de länder som bäst behöver ett effektivt utrikesministerium som inte alltid har det.

Individen är helt klart hörnstenen i en effektiv administration och förhoppningsvis kan vi bistå Palestina ett steg på vägen i statsbyggande med vår insats. I Kosovo etablerades också ett utrikesministerium i samband med självständighetsförklaringen som en del i landets statsbyggande, och många av de unga och talangfulla kosovarerna rekryterades till denna nya struktur. En av mina kompisar från Pristinas caféer och Kosovos bergstoppar blev snart utsedd till Europaminister, en annan är numera rådgivare till landets president. En tredje träffar jag ibland i Stockholm, eftersom han sedan en tid tillbaka är sitt lands ambassadör till Sverige. Jag ser med tillförsikt fram emot att se var – och i vilka roller – jag i framtiden kommer träffa våra nya palestinska bekantskaper.

Nu har intensiva planeringsförberedelser satts igång inför nästa utbildningsrunda i Palestina till hösten och jag kommer på mig själv att gång på gång referera till titeln på en rapport om statsbyggande som FBA skrev för några år sedan. Titeln fångar det som är så självklart men samtidigt så svårt i FBA:s arbete med att bygga fred. Titeln lyder: ”Individer och Institutioner”.