Den svaga statens utmaningar – konflikter på flera nivåer i Somalia
I över 20 år har Somalia härjats av konflikter och saknat en centralregering med kontroll över hela landet. Konflikterna och statens bristande närvaro har haft stora effekter på livet för befolkningen. Det handlar bland annat om bristande ekonomisk säkerhet, tillgång till hälsa, skydd mot våld och mänskliga rättigheter.
Ett antal försök att bilda regeringar och skapa fredsavtal har gjorts under åren men resultaten har varit blygsamma. Sedan 2012 har det dock skett en viss positiv utveckling. En interimsförfattning har tagits fram. Valet 2016 ledde till att fler kvinnor och representanter från Somalias olika regioner kom in i parlamentet. Vi har också sett en alltmer institutionaliserad federalism i landet, en framväxt av delstater och en begynnande förvaltning på regional och lokal nivå.
Även om vissa framsteg gjorts finns det fortfarande flera utmaningar.
Somalia är fortsatt beroende av det internationella samfundets stöd och förlitar sig till stor del på Afrikanska unionens styrka på plats, AMISOM, för att upprätthålla säkerheten.
Konflikterna i landet pågår på olika nivåer. På nationell nivå finns en konflikt mellan staten och den islamistiska gruppen Al Shabaab. Al Shabaab har fört en väpnad kamp mot regeringen sedan 2007. På lokal nivå pågår ett antal konflikter mellan olika klaner eller grupper i samhället. Dessa har traditionellt handlat om bland annat tillgång till betesmark, vatten och andra lokala resurser, men har i och med skapandet av delstater inom ramen för ett federalt system också kommit att handla om territoriell kontroll, politisk legitimitet och kontroll över nationella resurser.
Det finns även en spänning mellan delstaterna och den federala regeringen i Mogadishu. Den provisoriska konstitutionen är oklar gällande resursfördelning och delegering av makt till delstatsnivå. Det gör att det kan uppstå konflikter i frågor som rör centralregeringen och delstaterna när de måste samarbeta. Detta gäller inte minst frågor som rör säkerhetsstyrkorna.
De pågående konflikterna kombinerat med en utbredd torka som drabbat Somalia sedan 2015 har bidragit till en akut humanitär situation. Konflikterna har underminerat det somaliska samhällets möjligheter att klara av exempelvis perioder av torka. Torkan har i sin tur bidragit till ökat antal konflikter på lokal nivå då allt fler behöver dela på allt färre resurser.
Ojämställdhet är också en utmaning i Somalia. Somalia är ett av de minst jämställda länderna i världen och kvinnors rättigheter kränks på så gott som alla områden. Kvinnor och flickor har inte samma tillgång till samhällets resurser som män och pojkar. Det traditionella rättsskipningssystemet diskriminerar kvinnor. Få kvinnor innehar inflytelserika positioner i samhället.
En annan utmaning är de svaga existerande statliga strukturerna. Det gäller alla delar av staten, på både federal nivå och delstatsnivå. Statens frånvaro har lämnat utrymme för organisationer som Al Shabaab att överta statens roll i vissa områden. Den utbredda korruptionen bidrar också till låg tillit till staten och dess förmåga att leverera.
Svenskt utvecklingssamarbete försöker bidra till en hållbar lösning på dessa utvecklingsutmaningar. Sveriges regering föreslog i oktober 2017 att öka biståndet till Somalia från 300 miljoner kronor till 600 miljoner kronor per år. En del av pengarna kommer troligen att gå till FBA:s arbete i landet. FBA har fått i uppdrag att lämna underlag till regeringen om vad vi kan göra för att bidra till fred och säkerhet i Somalia.
Min förhoppning är att FBA ska kunna bidra till att adressera några av de utmaningar som Somalia fortsatt står inför. Naturligtvis i samarbete med Somalias egna institutioner, landets befolkning och andra delar av det internationella samfundet. En samlad ansats behövs för att möta utmaningarna.
av Emma Skeppström