Från krigsekonomi till fredsekonomi – tankar om CSR i Mellanöstern

Folke Bernadotteakademin (FBA) bildades som ett resultat av att dagens konflikter ofta ser annorlunda ut än under det kalla kriget. Tidigare såg vi mer av mellanstatliga konflikter och idag är de flesta konflikter inomstatliga. Nu senast har vi utvecklingen i Ukraina och Syrien på näthinnan.

Men det är inte bara konflikternas karaktär som har ändrats. Också metoderna och verktygen att hantera olika konflikter förändras över tiden. Det faktum att regeringen 2002 bestämde sig för att etablera FBA är ett uttryck för just det. Under det kalla kriget var  internationella fredsoperationer i huvudsak synonymt med militära insatser. Idag är de flesta fredsoperationer multifunktionella och den civila komponentens betydelse har ökat över tiden.

Det är också min bestämda uppfattning att ekonomiska drivkrafter och incitament för näringsliv och företag idag får en allt större betydelse för att motverka och i förlängningen bidra till att lösa konflikter.

För lite drygt en månad sedan hade jag förmånen att tala inför ett seminarium om ”Corporate Social Responsibility in the EU and its impact on conflict solutions”. Seminariet arrangerades av nätverksorganisationen ”Israeli and European Policy Network” och tog plats i Tel Aviv.

Inför seminariet drog jag mig till minnes en bok av Shimon Peres som jag läste för 17 år sedan. Boken har titeln ”The New Middle East” och skrevs i en tid då optimismen om utvecklingen i Mellanöstern var stor. Orsaken till att jag inför seminariet kom att tänka på just den boken är att Peres på ett framsynt sätt beskriver just de ekonomiska drivkrafternas betydelse för fred, socialt välstånd och rättvisa. I ett kapitel med den talande rubriken ”From an economy of Strife to an economy of Peace” skriver Peres följande:

National goals will no longer be based on control or territorial expansion, but on improving the quality of life, raising the standard of living, and increasing life expectancy. Twenty-first- century people will reach the goals of social welfare and social justice out of concern for individual justice. As a consequence, economics will carry more weight than politics in international relations.

Det tragiska är att utvecklingen som Peres beskriver tyvärr inte har kännetecknat utvecklingen i hans egen del av världen och Israel/Palestina-frågan under åren som gått. Det hindrar emellertid inte att ekonomi och handel väger allt tyngre i dagens värld. Ekonomins globalisering och den digitala revolutionen har inneburit att de flesta av världens länder har knutits allt närmare varandra och utvecklat ett ömsesidigt beroende. Konsumenternas makt har stärkts och många företag tar ett allt större socialt ansvar. Företag vill idag inte bli förknippade med miljöförstöring, barnarbete eller brott mot internationell rätt och alla är medvetna om att dåligt uppförande snabbt skapar rubriker världen runt.

Det är mot den bakgrunden vi nu kan se att allt fler företag i EU beslutar sig för att avsluta sina affärsförbindelser med israeliska partners som har affärer på ockuperat område. Orsaken är helt enkelt att de aktuella företagen inte vill bli associerade med affärer som görs på ockuperat område och som står i strid med internationell rätt. Sannolikt är också företagen känsliga för att den typen av affärsförbindelser riskerar att påverka affärerna negativt i andra delar av världen.

Om Shimon Peres vision från mitten av 90-talet också ska bli verklighet för hans eget land så måste ockupationen av palestinskt territorium avslutas genom en överenskommelse med den palestinska grannen. Några veckor efter att den s k  fredsprocessen åter lagts på is så är det lätt att låta pessimismen ta överhand.

Personligen är jag dock övertygad om att Shimon Peres ord kommer att bli verklighet för de hårt prövade människorna i Israel och Palestina – även om det kommer att ta ytterligare en tid.