Vi lever i en tid där det finns grogrund för våld och konflikt

Det hävdas ofta vid en betraktelse av världen att just vi, just nu upplever en tidsperiod av avgörande förändringar – eller ett paradigmskifte om vi så vill. Det är inte alltid sant. Men just nu tror jag att vi på goda grunder kan hävda att vi genomlever en tid med avgörande historiska förändringar.

Som alltid är den ekonomiska utvecklingen i världen formerande, och den ekonomiska utvecklingen är i stor utsträckning beroende av den tekniska utvecklingen. Kina utmanar i rask takt USA som världens främsta ekonomiska stormakt. Enligt den brittiska tankesmedjan Centre for Economics and Business Research (CEBR) kommer Kina att redan 2028 passera USA som världens största ekonomi. Det är fem år snabbare än vad som tidigare prognostiserats. Orsaken är den pågående pandemin som gett Kina relativa fördelar visavi USA och västvärlden.

Jag noterade nyligen också att Kinas utrikesminister Wang Yi fullföljde en trettioårig tradition genom att inleda året med en rundresa i Afrika. Det kinesiska intresset är ett tydligt exempel på hur landet över tid målmedvetet och uthålligt har bedrivit en politik som syftar till ökat inflytande, och att steg för steg rita om den geopolitiska kartan i världen.

Vi lever också i en tid då de internationella multilaterala systemen utmanas. Faran är på långt när över i och med Donald Trumps sorti från Vita huset. Demokratiska värderingar och institutioner ifrågasätts. Klimatkrisen fortskrider utan att det finns en verkningsfull global politik på plats som kan vända utvecklingen. I pandemins spår ökar fattigdom och ojämlikhet. Världsbanken räknar med att 2030 kommer två tredjedelar av världens allra fattigaste att leva i fragila miljöer med våld och konflikt. Vad dessa förändringar innebär explicit för fred och säkerhet i världen är naturligtvis svårt att sia om. Däremot står det utom allt tvivel att vi lever i en tid där det finns grogrund för våld och konflikt.

När pandemin bröt ut försökte FN:s generalsekreterare António Guterres gripa tillfället och uppmana till ett globalt eldupphör i världens konflikter. Resultatet blev tyvärr nedslående. Istället för ett globalt eldupphör har ett antal nya eller ”nygamla” konflikter blossat upp, som i exempelvis Etiopien och Nagorno-Karabach.

På grund av låsningarna i säkerhetsrådet är FN i övrigt i stor utsträckning hänvisat till att försöka hantera konflikter av begränsat storpolitiskt intresse. Organisationen har haft svårt att spela någon avgörande roll i Ukraina, Israel-Palestina, Afghanistan eller i Irak. Samtidigt som FN står för betydande insatser i exempelvis Centralafrikanska republiken, Demokratisk republiken Kongo och Somalia.

Det är i det här sammanhanget jag vill se FBA:s verksamhet och erbjudande.

I en allt mer osäker värld där utmaningarna att lösa befintliga konflikter är betydande, riskerna för nya konflikter är överhängande, och de multilaterala organisationerna brottas med stora problem, är behovet av expertis och relevant ”know-how” stort. Utvecklingen i världen drivs av kunskap. Förmågan att förebygga och lösa konflikter är naturligtvis inget undantag.

Förändring och utveckling förutsätter ekonomiska resurser. Men det är inte tillräckligt. Hållbar, långsiktig utveckling förutsätter också relevant kunskap.

FBA är naturligtvis en liten aktör med i sammanhanget begränsade resurser. Det är emellertid min erfarenhet att många avgörande förändringsprocesser är beroende av drivna och kompetenta ledare och förändringsagenter. Arbetet med att vända negativa spiraler och ge förutsättningar till en positiv utveckling för fred och säkerhet utgör inget undantag. Det är min övertygelse att FBA och vår expertis stärker det svenska biståndet och gör skillnad i samverkan med andra aktörer internationellt.