Walk and Talk – konsten att paketera ett budskap

Vi som arbetar med säkerhetssektorreform har fått en ny pinkod att utgå från och förhålla oss till. Den 28 april i år träffades FN:s säkerhetsråd för 7161:a gången. På dagordningen stod bland annat säkerhetssektorreform och efter mötet hade rådet antagit den första fristående resolutionen om SSR, dess roll i post-konfliktsammanhang och hur FN kan arbeta med SSR i både fredsbevarande och särskilda politiska missionsuppdrag. Resolutionen fick nummer 2151 i löpordningen.

Generalsekreterarens särskilda representanter och sändebud runt om i världen uppmuntrades till att utveckla riktlinjer och att bistå FN- ledningen att förstå hur man mest effektivt levererar inom området. Hur gör man det? Handläggare, rådgivare och analytiker på FN kommer nu att behöva vässa sina instrument. För hur bistår man på bästa sätt sina chefer att leverera? Och hur går man praktiskt till väga när det handlar om att presentera ett budskap?

När man arbetar i en rådgivande funktion, vare sig det rör sig om agility, väg- och vattenbyggnad eller säkerhetssektorreform, är det viktigt att tänka på ett par saker innan man sätter sig och knåpar på sitt underlag. Vem är det jag berättar för? Är det min chef eller mina kollegor på samma arbetsplats? Eller är det för någon utanför min egen organisation? Kanske är det för journalister? Är det för människor som redan är bekanta med det som jag pratar om? Är det för beslutsfattare eller allmänheten? Beroende på vad svaret blir måste man anpassa sig.

Det andra man behöver ta sig en funderare på är på vilket sätt man ska paketera sitt budskap. Är det läge för en muntlig dragning eller ska jag skriva ett pressmeddelande? Kanske borde jag skriva en liten pamflett med bakgrundsinformation eller räcker det om jag skriver en halv sida med talepunkter? Borde jag twittra? Olika situationer kräver olika grepp.

För det tredje kan det vara bra att tänka på själva leveransen. Vem är det som ska leverera det jag skrivit? Har man skrivit ett tal kan det vara bra att tänka på hur den som ska hålla talet brukar prata. Har man skrivit en rapport vill man ju att det viktigaste ska komma först och inte sist. Har man bara 10 minuter på sig måste man välja ut det absolut viktigaste.

För oss som älskar TV-serien Vita Huset känns begreppet walk and talk igen. Men det som ser så enkelt ut för Toby, Sam och de andra där de går i korridorerna och tar beslut till höger och vänster kräver både förberedelser, erfarenhet och fingertoppskänsla. Det kräver att man har med sig sin verktygslåda med fakta och analyser blandat med olika retoriska grepp och sedan välja ut det som passar bästa för situationen.

Man brukar säga att kommunikation sker uppåt, nedåt, utåt och inåt. Att blogga är definitivt kommunikation utåt. Att blogga är att berätta något för en förhoppningsvis intresserad allmänhet. Att blogga för en myndighet som arbetar med fred, säkerhet och utveckling innebär att det är ganska irrelevant att skriva ett inlägg om agility. Att istället blogga om FN-resolution 2151 är att informera om relevant ny policy som har bäring på verksamheten.

På FBA:s hemsida kan du läsa mer om våra kurser i att arbeta i rådgivande funktioner. Du kan också beställa vår handbok för politiska rådgivare och som innehåller konkreta råd om hur man analyserar, skriver rapporter och tal, för politisk dialog och hur man för ut ett budskap. Ett blogginlägg om 2151 kan vara ett sätt.