Vardagen återvänder i Liberia

Den sista kända ebolapatienten i Liberia har skrivits ut! Efter månader av drabbande rubriker kom den positiva nyheten häromveckan.
Sedan patienten skrevs ut från kliniken måste det gå 42 dagar utan att man upptäcker fler smittade, innan Liberia kan kalla sig ebolafritt. Det blir andra gången under det senaste året som man håller andan under den dryga månad det krävs för att kunna blåsa ”fara över”. Om inga nya fall upptäcks kan man andas ut den 4 april. Men helt säker kan man naturligtvis inte vara. Grannländerna Sierra Leone och Guinea kämpar fortfarande mot ebolan och sjukdomar känner som bekant inga gränser.
Det totala antalet fall av ebola i Västafrika har dock minskat sedan en tid tillbaka och antalet nya fall ligger nu på betydligt lägre nivåer än när det var som värst. Alla som kämpar mot sjukdomen, inklusive Sverige, arbetar ändå outtröttligt vidare tillsammans med den särskilda FN-missionen UNMEER.
I takt med att antalet smittade har minskat har ett visst skifte skett; från att stoppa utbrottet till att upprätthålla det vunna greppet. Det finns ett stort fokus på återhämtning och att stärka leveransen av, och tillgången till, så kallade basala tjänster. De lokala nätverken har spelat en central roll i bekämpningen av sjukdomen, genom inflytelserika informationskampanjer och aktiv uppsökandeverksamhet. Det är något positivt att bygga vidare på och stärka, i det intensiva arbete som nu tar vid i kölvattnet av utbrottet.
En del av bristerna i det sociala kontraktet mellan stat och medborgare i Liberia blev mer och mer synliga i epidemins strålkastarljus. Det finns en hög grad av misstro gentemot institutioner, höga nivåer av korruption och lågt förtroende för officiella strukturer. Det långa inbördeskriget i Liberia tog slut 2003 och under den relativt korta period som gått sedan dess, har man försökt att bygga upp en fungerande stat samtidigt som man försökt läka såren från kriget. Mycket har uppnåtts, men otroligt mycket kvarstår. Det trauma man nu gått igenom med ebola kommer att prägla samhället under lång tid framöver.
Sveriges biståndsminister Isabella Lövin besökte Liberia och Sierra Leone för ett par veckor sedan, inom ramen för Sveriges delade ordförandeskap i den internationella dialogen för freds- och statsbyggande. Sverige är en av de största bilaterala givarna i Liberia, och har så varit både före och under ebolautbrottet. Nu inleds en intensiv period, då Sverige, Liberia och andra partners tillsammans ska hitta prioriteringar för en post-ebolasituation. Fokus kommer bland annat att ligga på stöd till uppbyggande av statsapparaten, stärkande av lokala strukturer och en inkluderande samhällsdialog. Att säkerställa individens tillgång till säkerhet och rättvisa ökar motståndskraften och skapar stabila samhällen. Det är lika viktigt som att säkerställa tillgången till rent vatten, sjukvård, utbildning och försörjning.
Liberia fortsätter att räkna dagarna fram till den 4 april. Förhoppningsvis kan återhämtningsarbetet och det fortsatta statsbyggandearbetet ta vid igen redan den 5 april.
av Lisa Ljungström