Vad jag lärt mig av att arbeta med Liberia

Efter några lugna sommarveckor är jag tillbaka på FBA:s kontor i Stockholm. Sommarledigheten har gett mig tid att reflektera och jag har bland annat funderat på vad jag lärt mig under de dryga två år som jag arbetat med FBA:s verksamhet i Liberia.

År 2016 fick FBA i uppdrag av regeringen att bidra till strategin för Sveriges utvecklingssamarbete med Liberia, och jag blev så småningom en del av FBA:s projektteam. I april 2017 reste jag för första gången till landet.

Efter år av inbördeskrig slöts ett fredsavtal i Liberia 2003, och FBA:s arbete i landet fokuserar på att ge stöd till en fortsatt fredlig utveckling. Vi identifierade tidigt ett behov av att främja särskilt unga liberianers deltagande i arbetet för fred och försoning. De bjuds sällan in att delta i dessa sammanhang, och om det sker handlar det ofta om en liten grupp av unga privilegierade från huvudstadsregionen.

Efter många möten och samtal lärde vi känna några liberianska organisationer som arbetar med fredsfrågor med fokus på unga, och inledde ett samarbete med dem. Gemensamt utvecklade vi en tanke om ett utbildningsprogram för att stärka kapaciteten hos unga fredsledare från samtliga län i Liberia, så att de enklare kan ta plats i fredsarbetet i landet. Tanken var också att stärka organisationerna som de unga representerar och främja nätverk över organisations- och länsgränserna.

Under 2018 genomfördes första omgången av Conflict Prevention Leadership Program (CPLP). Det konfliktförebyggande ledarskapsprogrammet bestod av tre utbildningstillfällen i Liberia och Sverige, och innehöll individuell handledning och dialogmöten med statliga beslutsfattare. 15 unga fredsledare, som alla representerade både sin organisation och sitt hemlän, deltog.

Vi har dragit många viktiga lärdomar av den första omgången, och dessa finns samlade i rapporten Young Liberians Building Peace. Personligen har jag också lärt mig mer om fredsbyggande, inkludering och utvecklingssamarbete än under någon annan period i mitt liv. I sommar har bitarna fallit på plats och blivit ännu tydligare för mig.

Jag har lärt mig att trots trauman och utmanande förutsättningar, finns det en otrolig motståndskraft och ett genuint engagemang hos våra deltagare, liksom hos många andra i Liberia som kämpar för en hållbar fred. En av våra deltagare blev som barn utsatt för sexuellt våld, och var den enda överlevande efter en attack under inbördeskriget. Hon kämpar dagligen för ett bättre samhälle, och tog exempelvis initiativ till dialogmöten när hennes hemstad drabbades av spänningar och våld mellan polisen och ungdomsgäng.

Jag har lärt mig att inkludering kostar, men att det är värt det. Vi har investerat­ pengar, men framför allt tid och energi för att säkerställa att alla – oavsett socioekonomisk situation och bostadsort – ska få möjlighet att delta i utbildningstillfällena utifrån samma förutsättningar. De tillfällen vi arrangerade i Liberia hölls i och i närheten av huvudstaden Monrovia, och det visade sig att många av deltagarna från andra delar av landet aldrig tidigare hade varit i huvudstaden. Det är tidskrävande att resa på de ofta dåliga vägarna från de sydöstra delarna av landet, och kostsamt, vilket gör att många andra projekt endast involverar personer från huvudstaden med omnejd. Men tillsammans med våra samarbetspartners i Liberia såg vi till att deltagarna kom från hela landet till Monrovia, och sedan även till Sverige.

Jag har också lärt mig att det enda effektiva sättet att genomföra fredsbyggande insatser är att ständigt vara beredd att anpassa och omvärdera planer. Vi insåg exempelvis att våra deltagare kämpade med sitt självförtroende för att självständigt våga hålla fredsaktiviteter och övertyga andra om att delta i detta arbete. Därför utvecklade vi vårt stöd till deltagarna med anpassat mentorskap. De fick bland annat genomföra en mindre fredsaktivitet i sin hemmiljö, med stöd av den liberianska mentorn. Jag, som gillar att vara väl förberedd, har insett att enbart förberedelser inte räcker, utan det krävs också flexibilitet.

Vad mer har jag lärt mig?

Efter att ha suttit still i trafikstockning i över tre timmar lärde jag mig att åka i överdrivet god tid till flygplatsen utanför Monrovia (tack och lov hade även piloten fastnat i trafiken just den gången).

Jag har noterat förvirrade ansikten på grund av min engelska med svensk accent och lärt mig prata så att våra liberianska deltagare lättare förstår, och även jag förstår nu dem bättre. Now I copy the code!

Jag har lärt mig att hantera oförutsedda händelser, som att hitta ett helt nytt konferenshotell på en eftermiddag, när vårt bokade hotell låg i totalt mörker eftersom deras elgenerator hade varit död i flera dagar.

Jag har lärt mig vikten av att omge mig med kollegor som jag litar på, och sett hur ett team är starkare än dess medlemmar. Jag är tacksam över hur min nära liberianska kollega William Saa – ”Uncle Bill” med deltagarna – hela tiden har påmint om den lokala kontext vi befinner oss i, och generöst bidragit med sina kunskaper.

Jag har lärt mig att känna igen liberianska och nigerianska hits som deltagarna älskar (här är för övrigt låten som deltagarna har gjort till CPLP:s informella ledmotiv).

Jag har lärt mig – efter en vecka och en uppknaprad tablettkarta – att malariaprofylaxtabletterna faktiskt är större och rosa, och inte är små och vita (det är diarrémedicin).

Jag har lärt mig att det går att skapa en samhörighet mellan unga med vitt skilda bakgrunder. Alla deltagares perspektiv och erfarenheter har gett mig djupare förståelse för både Liberia och fredsbyggande.

Jag har lärt mig massor, och framför allt har jag fått massor med inspiration inför ett nytt arbetsår på FBA och en ny omgång av programmet, med nya deltagare som kämpar för fred i Liberia.