The Granddaddy of all Conflicts

Det är en intensiv och spännande tid att befinna sig i Jerusalem just nu. De amerikanska ansträngningarna att medla mellan israeler och palestinier pågår febrilt. Rykten om framsteg och bakslag avlöser varandra, och partier och politiker positionerar sig inför vad som komma skall. Företrädare från båda sidor uttalar sig om vad som är acceptabelt och inte. Vad som är klart är att amerikanske utrikesministern John Kerry just nu diskuterar med båda parter om ett s.k. Framework agreement, som ska etablera de principer kring huvudfrågorna (gränser, säkerhet, flyktingar och Östra Jerusalem), som ska vägleda de fortsatta förhandlingarna.

När jag anlände till Jerusalem och kvartettkontoret (Office of the Quartet Representative, OQR) för snart tio månader sedan hade president Obama precis besökt Israel och de palestinska områdena, och det talades om att USA skulle göra ett till, möjligen sista, försök att nå fram till en tvåstatslösning på den mångåriga Israel-Palestinakonflikten, som Kerry själv kallat ”The Granddaddy of all Conflicts”. Sedan dess har John Kerry lagt enorm energi och tid – det känns som han varit här varannan vecka, fast han ”bara” gjort tio (!) besök i Jerusalem/Ramallah det senaste året – på att uppnå just detta. Först genom att lyckas få tillbaka parterna till förhandlingsbordet, och sedan genom att målmedvetet driva på, trots motstånd och skepsis från alla håll.

För att stötta fredsprocessen fick Tony Blair och OQR i maj 2013, bara några veckor efter min ankomst, i uppdrag att ta fram ett initiativ för tillväxt och ekonomisk utveckling i de palestinska områdena. Det ska ske genom transformativa förändringar inom åtta sektorer: jordbruk, turism, energi, vatten, IT/telekom, lätt tillverkningsindustri, byggindustri/bostadssektorn samt byggnadsmaterial.

Grundidén är att en framtida palestinsk stat kräver en växande och hållbar ekonomi, med väl fungerande institutioner, som kan skapa jobb och attrahera investeringar, och som på sikt inte är beroende av bistånd. Därför syftar initiativet för den palestinska ekonomin (som det formellt heter och som ni kan läsa mer om här) till att mobilisera den palestinska och internationella privata sektorn för att investera i dessa åtta sektorer.

Det handlar till exempel om att bygga ut turistsektorn – vars potential är enorm – modernisera jordbruket och bygga tiotusentals billiga bostäder. Allt detta kräver naturligtvis stort engagemang och stöd från både israeler och palestinier. Allt från tillgång till vatten och energi till förbättrade regelverk och myndigheter.

Mitt ursprungliga uppdrag vid OQR handlade om Östra Jerusalem, men då hela OQR mobiliserades för att genomföra vårt nya, ambitiösa uppdrag breddades mina ansvarsområden ganska omgående till att även inkludera byggsektorn, byggnadsmaterial, landregistrering och bolånemarknaden. En spännande kombination!

Arbetet med initativet har varit en otrolig resa de senaste tio månaderna, med att utveckla de olika sektorstrategierna, diskutera med palestinska näringslivs- och regeringsföreträdare, israeliska intressenter, internationella finansiella institutioner och olika givarländer. Utmaningarna är stora och komplexa, men möjligheterna är hissnande.

Arbetet innebär mycket kontaktskapande och resor på Västbanken och i Gaza, för att bland annat identifiera hinder till investeringar och förstå de lokala förutsättningarna och företagens vardag. Nyligen reste några kollegor och jag runt på norra Västbanken – ett bedårande landskap, med gröna dalgångar och imponerande bergsmassiv – för att titta på ett nybyggt bostadsområde, ett vattenreningsverk och en blivande industrizon (se bilderna nedan). Dessa initiativ inger hopp om en bättre framtid, en framtid som jag kommer rapportera mer om i nästa blogginlägg.