På jakt efter afrikanska lösningar på afrikanska konflikter

Hur kan Afrikanska unionen (AU) arbeta för att bättre förebygga våldsamma konflikter på kontinenten och lösa befintliga konflikter? Vilket stöd bör omvärlden ge till AU:s fredsarbete?

De frågorna diskuterade över 90 deltagare på en konferens, eller forsknings- och policydialog som vi valde att kalla det, som AU och FBA nyligen arrangerade tillsammans. Konferensen hölls vid AU:s högkvarter i Addis Abeba i Etiopien, och samlade både forskare och praktiker som arbetar med fred, säkerhet och konfliktförebyggande i Afrika. Förutom personal från FBA och AU deltog bland annat representanter för olika AU-medlemsländer, viktiga givarländer och tankesmedjor.

Att FBA ska samarbeta med AU slogs fast år 2016, då den svenska regeringen tog beslut om en ny strategi för Sveriges regionala utvecklingssamarbete med Afrika söder om Sahara. Strategin gäller fram till år 2021, och FBA har tillsammans med Sida i uppdrag att arbeta med den. FBA:s uppdrag handlar främst om att stärka kapaciteten inom regionala organisationer som AU att arbeta för fred i Afrika.

Konferensen var ett viktigt led i vårt stöd till AU. En av de många intressanta diskussionerna jag tog del av när jag var på plats handlade om att konfliktförebyggande arbete är så komplicerat att nationella ansträngningar sällan räcker. Regionalt samarbete krävs för att förhindra, och även lösa, dagens konflikter. Här har AU och de övriga regionala organisationerna i Afrika ett ansvar för att få detta att fungera i praktiken. Arbetsfördelningen dem emellan behöver bli tydligare.

På konferensen presenterades också forskning som visar att när en konflikt bryter ut i ett afrikanskt land, lyckas generellt sett medlare som kommer från kontinenten bättre än medlare som inte kommer från Afrika. Det kan bland annat bero på att en medlare som uppfattas komma ”utifrån” inte tillskrivs samma legitimitet som en medlare från ett annat land i samma region. Medlare, oavsett härkomst, som upplevs som partiska lyckas dock sällan i sina försök att få till fredssamtal. För att ha framgång som fredsmedlare gäller således att kunna den specifika kontexten men samtidigt inte uppfattas som för nära själva konflikten, eller rent av som en part däri. Ytterligare ett argument för att AU har en tung roll att spela i fredsansträngningar i Afrika – och att AU måste vara strategiska när de utser sina fredsmedlare.

Vidare diskuterades på konferensen forskningsrön som pekar på att fredsmedlare lyckas bättre om de har stöd av ett team av experter som kan ge råd i viktiga frågor. Teamet bör också representera olika delar av samhället för att få så stor legitimitet och bli så framgångsrikt som möjligt. Det är viktigt att kvinnor inkluderas i fredssamtal, till exempel.

Traditionellt sett har AU främst utsett tidigare presidenter och ministrar i afrikanska länder till fredsmedlare. Nästan alla har varit män. AU borde arbeta för en större mångfald i medlingsteamen, och vara lika strategiska när de utser expertteam för att stötta organisationens fredsmedlare, som när de utser själva medlarna.

Så vad händer nu? Jo, AU ska ta med sig de viktiga lärdomarna från konferensen i sitt arbete. Och FBA kommer fortsatt att finnas där som partner till AU och stödja AU i utvecklingen av deras konfliktförebyggande arbete. Ännu en slutsats från konferensen – omvärldens stöd är viktigt. Men lösningarna måste komma inifrån.