”Om vi kan bidra till att någon kan få fira ett lite mer hoppfyllt nyår vore det ett steg i rätt riktning”
Jag befinner mig just nu i Yangon för att analysera hur FBA ska ta sig an det uppdrag myndigheten fick av regeringen i våras som handlar om att bidra till inkluderande fredsbyggnad och respekt för rättsstatens principer i Myanmar. Ett stort, svårt och viktigt uppdrag som jag och några kollegor har fått privilegiet att på bästa sätt genomföra.
Idag är vi nog många som vant oss vid att använda Myanmar som namnet på det land vi tidigare kallade Burma. Däremot ska jag erkänna att det tar lite längre tid att vänja sig vid myanmarier och myanmarisk. Men som plikttrogen statstjänsteperson gör jag förstås mitt bästa för att följa anvisningarna i UD:s Utrikes namnbok. Majoritetsbefolkningen kallas vanligen bamarer och huvudstaden heter numera Naypyidaw. Men Aung San Suu Kyi heter fortfarande Aung San Suu Kyi – även om klangen nu är annorlunda och namnet i omvärlden allt mer sällan föregås av ”fredspristagare”. Men det har ju mer med politik än med språkvård att göra.
För knappt fyra år sedan firade jag och min familj nyår i den tidigare huvudstaden Yangon (före detta Rangoon). Det var inte länge sedan men kan ändå kännas avlägset. På den tiden var ännu många, såväl inom som utanför landet, fyllda av hopp och tillförsikt. Militärmakten hade släppt fram en huvudsakligen civil regering, politiska fångar hade frigivits, yttrandefriheten började respekteras och landet öppnade sig för omvärlden. Dessutom inleddes förhandlingar om ett nationellt vapenstilleståndsavtal som skulle bana väg för inkluderande politiska samtal om landets framtid.
Just när vi firade nyår funderade vi kanske inte så mycket på det utan mer på hur vi skulle tolka menyn för att undvika att beställa fermenterad fisk och hur vi som enda västerlänningar i restaurangen skulle bete oss för att inte bli alltför uttittade. Men det var ändå märkbart att det fanns en hoppfull glad stämning, som inte bara berodde på att det var nyår.
Den stämningen känns långt borta nu. I slutet av augusti kom en rapport från den av FN:s människorättsråd tillsatta utredningskommissionen Independent International Fact-Finding Mission on Myanmar. Denna tunga kommission vill se landets överbefälhavare och fem av hans närmaste män åtalade för folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten.
Folkmordsanklagelsen gäller de besinningslösa övergreppen på rohingya-befolkningen. Männen misstänks vara högst ansvariga för krigsbrott och brott mot mänskligheten begångna i Kachinstaten och Shanstaten. Statskansler Aung San Suu Kyi anklagas för att inte ha agerat för att stoppa övergreppen och anses därmed ha bidragit till dem.
Dagen efter att rapporten släpptes agerade Sverige i FN:s säkerhetsråd för att de ansvariga ska hållas till svars för övergreppen. Det är dock svårt att känna hopp om att säkerhetsrådet ska bidra till att rättvisa skipas, i synnerhet med tanke på Kinas och Rysslands inställning. Men förhoppningsvis kan den förundersökning som åklagaren vid den internationella brottmålsdomstolen, ICC, tagit initiativ till leda framåt.
Det är inte svårt att se svårigheter och utmaningar här i Myanmar. Men runt hörnet finns också öppningar och möjligheter. Än befinner vi oss i planeringsstadiet, men om allt går vägen kan FBA komma igång med aktiviteter redan före årsskiftet. Att nå förändringar kommer att ta lång tid – men om vi kan bidra till att i alla fall någon kan få fira ett lite mer hoppfyllt nyår vore det i alla fall ett steg i rätt riktning.
av Pär Sköld