Att tala med talibanerna?
18 augusti, 2021Står Afghanistan inför ett nytt inbördeskrig eller kommer Talibanerna lyckas upprätta en centralt styrd regering? Båda scenarier genererar svåra dilemman för omvärlden, skriver Maria Chalhoub.
18:07, tisdag den 4 augusti. Jag står i vardagsrummet i lägenheten i centrala Beirut när min sambo får ett Whatsappmeddelande från vår vän Eric. ”Hörde du något om en explosion vid hamnen?” läser han upp högt. Någon minut senare sker den massiva smällen. Hela byggnaden skakar och vi kastas mot golvet. I brist på vetskap om vad som har hänt, är vi säkra på att vårt område har attackerats. Strax efter svämmar telefonmeddelanden in. Våra drabbade vänner i västra, östra och södra delarna av staden är lika säkra på att det rör sig om en koordinerad attack. Hur kunde vi ha så fel? Hur kunde en av de största explosionerna i modern tid ske i ett Libanon som redan stod på knäna?
Knappt en vecka hade gått av min semester från jobbet på FBA och jag var glad att vara i Beirut, mitt första efterlängtade besök i staden efter att covid-19 orsakade en abrupt nedstängning av Libanons enda flygplats. Jag har tidigare bott här, och konsekvent försäkrat nära och kära om att ”Libanon är tryggt” och det enda landet i regionen som har undkommit större turbulens till följd av den så kallade arabiska våren. Det dröjde till hösten 2019, då jag fick svälja mina ord när tiotusentals libaneser intog gatorna i organiserade, landsomfattande protester.
Libanon, till skillnad från Syrien, Jemen och Libyen, har visserligen undkommit ett sönderfall, men såren från 80-talets inbördeskrig har aldrig slutat blöda. Och hur skulle de kunna sluta blöda när ytliga plåster har klistrats på ett betydligt djupare sår?
Trots sitt semidemokratiska system har Libanon i decennier lidit av bristfälliga statsstrukturer, politisk instabilitet, och genomsyrande korruption. Inte heller hjälper det att landet gång på gång hyllats internationellt för sin så kallade resilience, motståndskraft.
Denna motståndskraft må ha hjälpt invånare att ta sig upp och ta sig igenom upprepade kriser, men har lika ofta rättfärdigat ekonomisk stagnation, och ursäktat politisk girighet.
Resultatet har varit att återkommande konfrontationer med Israel ses som vardagsmat, dödlägen inom regeringen en normalitet, och den volatila situationen i Syrien en oundviklig osämja i grannskapet.
Kanske var det därför Libanons regering missbedömde den ackumulerade frustrationen hos folket, när den överrumplades av en revolt i oktober efter försök att skrapa ihop medel till den läckande statskassan genom beskattningar. Vad än orsaken var, så var det libanesiska folket färdiga med att ta sig upp och ta sig igenom, och färdiga med att överleva ett system som gav löften som sällan hölls.
Revolten följde på den djupaste ekonomiska krisen landet bevittnat sedan inbördeskriget, och innefattade bankernas kollaps, statens de facto konkurs, och en valuta som tappade 80 procent i värde inom loppet av månader.
Att några av mina smultronställen ens stod kvar på folkkära Armenia Street i Beiruts östra kvarter när jag först anlände i juli, var häpnadsväckande. Jag går nu förbi deras förfallna fasader och krossade fönster och undrar bedrövad hur detta kunde ske.
Tisdag den 4 augusti var dagen då den libanesiska motståndskraften blåstes ur. Bland folket återstår inget hopp om att företagare kommer att kunna återuppta sin verksamhet, eller att människor vars hem har förstörts kommer att få kompensation.
Det är därför nu, när inget finns kvar att förlora, när alla plåster är bortrivna, som allting står på spel.
av Maria ChalhoubHybrida hot framstår som alltmer integrerade i dagens konflikter och som en del av nutida säkerhetsutmaningar. För oss på FBA, som traditionellt arbetat med civila medel för att förebygga och lösa väpnade konflikter, innebär detta en ny dimension av vårt arbete. I januari i år besökte Moldaviens inrikesminister FBA med ett tydligt budskap och fråga: […]
Regeringen har aviserat en reformagenda för biståndet som ska presenteras under början av hösten 2023. En politisk prioritering som förväntas få genomslag i reformagendan är viljan att förstärka sambanden mellan bistånd och handel för att främja utveckling. Biståndet kan bara utgöra en del, ofta dessutom en begränsad sådan, för att möjliggöra ekonomisk utveckling och ge […]
Den 18 augusti 2023 är det 20 år sedan det fredsavtal undertecknades som satte punkt för de blodiga inbördeskrigen i Liberia 1989-2003. Ritualmord, häxprocesser och hemliga sällskap. Det var mycket jag förskräcktes av när jag läste in mig på Liberia inför mitt första jobb i landet 2016. Jag läste förstås också om omfattande korruption, rättslöshet, […]
During a sunny September afternoon in 2019, I sat in a small café near Golden Gate in Kyiv, reflecting on my first visit to this beautiful country twenty years ago. Now, as a project manager for the FBA ”Local Self-Government and the Rule of Law Project,” I found myself back in Ukraine, witnessing its remarkable […]