När 30 000 rebeller ska avväpnas har jag Nelson Mandela i bakhuvudet

Ska dödsstraffet återinföras? Bör åldern för straffmyndighet sänkas från 15 till 12, eller till och med 9 år? Det är frågor som just nu dominerar den politiska debatten här i Filippinerna och tonläget är stundtals högt.

En betydligt mer positiv utveckling ser vi när det gäller fredsprocessen mellan regeringen och den muslimska frihetsrörelsen i södra delen av landet. Skapandet av Bangsamoro Autonomous Region in Muslim Mindanao (BARMM) nyligen var en fantastiskt viktig milstolpe. Den bakomliggande väpnade konflikten spänner över fem decennier och bottnar egentligen inte i religion, utan snarare i identitet, utanförskap och historiska oförrätter.

Inte förrän 2014 nåddes ett fredsavtal mellan regeringen och rebellgruppen MILF, Moro Islamic Liberation Front. Processen därefter har handlat om att ta fram en plan för genomförande av avtalet. Det har varit en långtifrån enkel resa. Men där tidigare regeringar fallerat lyckades president Duterte få en lagstiftning på plats i juli i fjol. Lagen – Bangsamoro Organic Law – godkändes i två lokala folkomröstningar i början av det här året. Utfallet var överväldigande positivt och banade väg för bildandet av BARMM som en ny region, med ett eget parlament och betydande självstyre. Den formella etableringen av BARMM skedde vid en ceremoni i presidentpalatset den 22 februari. Att i direktsändning få se de forna fienderna omfamna varandra var i sanning ett stort och omtumlande ögonblick.

Så långt en framgångshistoria, men det är nu som de verkliga utmaningarna tar vid. Människors förväntningar på förändring är enorma och den nya regionala övergångsregeringen har bara tre år på sig att leverera resultat. I Bangsamoro finns de absolut mest underutvecklade provinserna i Filippinerna och fattigdomen är utbredd. Skolgång är ingen självklarhet, inte heller tillgång till hälso- och sjukvård. Därutöver ska omkring 30 000 MILF-soldater avväpnas och tillsammans med sina familjer återintegreras i samhället och anpassas till ett civilt liv.

Det är också här som jag, FN och det internationella samfundet i stort kommer in. Freden kan inte tas för given och att ta sig an grundproblemen är centralt. Genom olika FN-organ som UNDP, UNICEF och UN Women kanaliserar vi ett mångfacetterat stöd. Det går till stor del till klassiskt utvecklingsarbete, men också till insatser som rör övergångsrättvisa, att förebygga våldsbejakande extremism och stöd till omdaningen av MILF från rebellrörelse till ett inkluderande politiskt parti.

I det första regionala valet i BARMM under våren 2022 får vi en värdemätare på hur det har gått. För egen del jobbar jag på och försöker bidra i det lilla med en av Nelson Mandelas många klokskaper i bakhuvudet: ”Part of being optimistic is keeping one’s head pointed toward the sun, one’s feet moving forward.”