Att välja att stå utanför krig och konflikt

”…many of the systems, institutions, attitudes, values, and interests that support conflict prevention are already in place and in practice in areas where, nonetheless, conflict exists. When international actors fail to recognize such existing capacities for conflict prevention they overlook promising opportunities for supporting and strengthening them. When indigenous communities fail to recognize their own such capacities, they can be swayed by divisive leadership or threatened by armed groups to become engaged in warfare even when they recognize it is against their best interests to do so”.

Citatet är hämtat från Mary B. Anderson och Marshall Wallace bok ”Opting Out of War – Strategies to Prevent Violent Conflict” som jag precis har läst. En mycket intressant bok om varför vissa samhällen i världen lyckats hålla sig utanför krig trots att andra närliggande samhällen inte har gjort detsamma. Några av de principer författarna har kommit fram till är att dessa icke-vålds-samhällen har tagit ett aktivt beslut att stå utanför konflikt – för att de valt en gemensam identitet och genom att upprätthålla samhällsfunktioner såsom skolor och hälsovård.

Det som förvånade författarna under arbetet med boken var att det inte var värdebaserade beslut som samhällena tagit, utan snarare pragmatiska.

Mary B. Anderson är en av pionjärerna till det välkända ’Do-No-Harm’-begreppet som menar att biståndsgivare måste vara känsliga för den specifika kontext de arbetar i och se till att deras arbete bidrar till positiv förändring, och inte förvärrar konfliktdynamiken. Väl värt att läsa mer om det arbete som den organisation som Anderson startade, CDA, utför.

Boken utmanar både internationella och lokala aktörer att använda sig av existerande kapaciteter för konfliktförebyggande. Utifrån ett internationellt aktörsperspektiv så kan detta synsätt förhoppningsvis leda till att fler internationella aktörer stöttar lokala aktörer i valet att stå utanför krig och konflikt.