Att fortsätta kämpa i en krisande värld

Det är tidig morgon, alltför tidig för min ännu semestersega kropp, när jag vecklar upp min morgontidning på vägen till jobbet. Kris i Ukraina, nya attentat med dödlig utgång i Irak, ebolaviruset har spridit sig ytterligare, blodiga strider i Syrien, fruktansvärda bilder från Gaza, nedskjutna FN-helikoptrar i Sydsudan, kaos i Libyen. Listan över mänskligt lidande slutar inte. Jag går uppför backen till FBA:s kontor med en känsla av att världen är på väg mot fel håll.

När man tittar på statistik över de senaste årens konflikthärdar och deras inverkan på människors sociala och ekonomiska förutsättningar inser man rätt snart att mycket handlar om definitioner. Mänskligt lidande går naturligtvis inte att mäta eller kategorisera, det är alltid den enskilda individens perspektiv som står i centrum. Men tittar man på fattigdomsstatistik, det vill säga antalet människor i världen som lever under den så kallade fattigdomsgränsen, så har antalet minskat. Även antalet låginkomstländer har sjunkit.

Tittar man däremot på antalet pågående konflikter, ser man i stället en ökning. Siffror pekar mot att uppemot 75 procent av världens fattiga lever i vad som klassas som medelinkomstländer, av vilka vissa även klassas som sviktande stater. Långt över 1 miljard människor bedöms leva i sviktande och konfliktdrabbade länder, vilka alla står inför en rad utmaningar. Inklusive extrem fattigdom. Klimathot, föroreningar och sjukdomar påverkar i allra högsta grad utvecklingen och nationella och regionala flyktingströmmar påverkar oss alla.

Det finns en rad globala, regionala och nationella initiativ och överenskommelser som rör bistånds- och säkerhetspolitik. Utvecklingsmål, samarbetsverktyg och ramverk samverkar i syfte att göra den här världen en bättre plats att leva i. För alla. När jag sätter mig vid mitt skrivbord och öppnar upp min inkorg ramlar jag in i det nexus som finns mellan policy och implementering, individer och institutioner, mål och resultat.

När jag piggnar till efter morgonens tredje kopp kaffe påminner jag mig själv om FBA:s uppdrag och känner mig bättre till mods. Vi som myndighet ska bidra till varaktig fred, säkerhet och utveckling genom att verka för goda och effektiva internationella fredsinsatser. Vi arbetar i Ukraina, i Irak, i Västafrika, i Libyen. Vi jobbar med att bidra till att människor som lever i fattigdom och konfliktdrabbade områden får bättre möjligheter att ta kontroll över sin framtid. Vi arbetar med att stärka individer och institutioner, i en demokratisk process.

Hur mycket frustration man än kan känna inför världens utmaningar, och hur lite man än känner att man själv gör, är det bara att fortsätta. För jag tror på vad jag, vi, alla kan göra. Och kanske, kanske kan det bidra till en tidningsartikel färre nästa sommar.