Myanmar – ett slut på världens längsta inbördeskrig?

Tillbaka i pagodernas land där utvecklingen går snabbare än den Lexus Cabriolet som just tvärnitat bredvid mig och Helena Vazquez i bilkön.  Vår taxi är av en betydligt mer modest fordonskaraktär. I vår bil fungerar luftkonditioneringen när vi vevar ner alla fönster samtidigt som vi håller tummarna för att inte behöva stanna. Här, i den stillastående bilkön, är det nästan outhärdligt hett. Den 42-gradiga värmen och luftfuktigheten på över 90 procent ligger över oss som ångan i ett turkiskt hamam.

Plötsligt står en försäljare inklämd mellan bilarna och vill sälja någonting till mig. Men det är inte den vanliga vattenflaskan eller en svärtande kopia av en dagstidning.  Det är en engelsk översättning av ”Lagen för utländska investeringar”. Jag köper den direkt.

Första gången jag var i Myanmar, även då tillsammans med min kollega Helena, var för ett par år sedan när FBA genomförde en utbildning för olika parter i konflikten. Utbildningen fokuserade på demokratiskt statsbyggande i en efterkrigssituation. Sedan dess har FBA fortsatt att bistå olika parter, i och utanför landet, för att på ett balanserat sätt försöka bidra till de mycket sköra processer som nu pågår.

Det var ett par månader sedan jag senast var här och på denna tid har det hänt en hel del. Inte bara i relation till att kaoset i trafiken blivit värre eller att priserna ökat ytterligare, utan även i fredsprocessen.  Kanske kommer nu världens längsta pågående inbördeskrig att få ett slut. Kanske. Men det är en lång och krokig väg kvar. De över 135 etniska grupperna i landet är inte alla övertygade om att det är just fred som kommer att gynna dem bäst.  Vi ska inte glömma att Myanmar anses vara, efter Afghanistan, det största heroinproducerande landet i välden. Dessutom finns här världens största rubintillgångar samt otroliga naturresurser i form av teak, gas, andra ädla material och jordbruk.

Vidare är den folkräkning som just nu pågår en stor utmaning för fredsprocessen. I denna ska alla välja sin etniska tillhörighet, men det är inte ett fritt val. Regeringen har listat de alternativ som finns och flera grupper, däribland den muslimska minoriteten Rohingas, är inte representerade.

Men, mer positivt är att av de 16 största väpnade grupperna har 14 skrivit på separata eldupphöravtal med regeringen. Nu finns förutsättningarna för att alla 16, tillsammans med regeringen, ska kunna underteckna ett nationellt täckande eldupphöravtal och en multi-etnisk kommitté har nu satts samman för att börja detta arbete.  När eldupphöravtalet väl är påskrivet återstår dock själva fredsförhandlingarna, vilka nog kommer att få tidigare avtal att framstå som relativt enkla att komma överens om.

Fredsprocessen löper parallell med landets demokratiseringsprocess samt övergången till marknadsekonomi. Det är stora och omvälvande processer där landets regering är tydlig med att de är nationellt drivna processer och att vi som utomstående ska hålla oss i bakgrunden. FBA har arbetat i landet på direkt inbjudan av parter i konflikten och kommer fortsätta att stödja processerna på bästa sätt.

Jag bläddrar i min nyinköpta investeringslag och hoppas att alla de företag, NGO:s och diplomater, kapitalister och idealister, som nu flockats till landet har en sak gemensamt: att de med engagemang, respekt och expertis bidrar till Myanmars fred, säkerhet och utveckling.