Demokrati med livet som insats

Om en vecka, den 5 april, är det åter presidentval i Afghanistan, landets tredje sedan den internationella militära interventionen började för drygt 12 år sedan. Den här gången kan inte Hamid Karzai bli omvald och utgången är mycket oviss.

Valet har en dyster baksida. Allt tyder på, som många experter har befarat, att en väsentligt försämrad säkerhetssituation redan har initierats. Vad som är än mer oroväckande är att attacker i större utsträckning riktas mot så kallade mjuka mål, dvs. mål som inte har förmåga att slå tillbaka med väpnade medel. Bland andra två uppseendeväckande, och till lika brutala, attacker under vintern har kostat såväl internationella som afghanska liv. En av dessa attacker skedde mot lyxhotellet Serena, som anses vara ett av Kabuls säkrare tillhåll, och dådet krävde nio civila liv varav två barns. Dessutom huserade flertalet valobservatörer på Serena när attacken skedde och deras medverkan om en vecka är i skrivande stund osäker.

Inrikesministeriet har nu ställt ett ultimatum till Kabuls restauranger och värdshus om att anlita privata säkerhetsbolag  senast på måndag eller att bli stängda med tvång.  För oss internationella aktörer har vi sedan början av året en väldigt begränsad rörelsefrihet och med facit i hand är det förmodligen det enda sättet att förbli trygg.

Men detta gäller som sagt internationella. På EUPOL, EU:s insats i Afghanistan, har vi nästan 200 afghaner som arbetar för oss. Dessa personer tar sig varje dag från sina hem till EUPOL och utsätter sig för stor fara. När jag frågar mina afghanska kollegor om de ska rösta den 5:e april svarar alla ja.

Jag är tudelad. Givetvis vill jag att de ska rösta fram den person som ska leda detta land de kommande åren, men jag är rädd för att alla inte kommer att klara sig oskadda från valurnorna.

Det är således en synnerligen nervös upptakt till valet om några dagar och många frågor kommer att förbli obesvarade oavsett utgång. Inte minst undrar många hur legitimt valet kan bli givet den begränsade närvaro från internationella observatörer.

Men, en sak är säker, för alla dem som tar sig till valurnorna nästa lördag står mycket på spel, både på kort och på lång sikt. Allt jag kan göra är att hoppas på en lugn valdag, men det har jag nog inte mycket för.