Ukraina, i stormens öga

Den senaste tidens händelser i Ukraina har varit omskakande. Säkerhetsstyrkornas brutala våld och de många döda och sårade har med all tydlighet avslöjat Janukovitjs auktoritära och korrupta styre. Troligen har vi inte sett hela omfattningen av våldsamheterna. Det talas om flera sårade och bortförda demonstranter som tidigare inte vågat uppsöka sjukhus.

Tre stora utmaningar

Många frågor handlar just nu om vad som kommer att hända i Ukraina. Det korta och mest ärliga svaret är att det återstår att se. En bra beskrivning av kunskap är vetskapen om hur lite man just vet. Den snabba lägesutvecklingen i Ukraina manar till ödmjukhet i uttalanden och förutsägelser. Det finns heller inget färdigt recept för hur Ukraina ska ta sig ur den kris landet befinner sig i. Däremot saknas det inte utmaningar. Tre centrala utmaningarna och hur de hanteras kan bli avgörande för möjligheterna till stabilisering och återhämtning i Ukraina.

– En fungerande politisk ledning
En första utmaning är att i närtid bilda en funktionsduglig samlingsregering. Enligt avtalet mellan Janukovitj och oppositionen den 21 februari skulle en samlingsregering bildas inom tio dagar. Parlamentet i Ukraina har frångått avtalet genom att avsätta Janukovitj och utse talmannen som tillfällig president. Janukovitj parti, Regionernas Parti, har ställt sig bakom detta. Det är angeläget att en samlingsregering får med sig så många olika politiska företrädare som möjligt för att stärka dess legitimitet och öka chanserna till försoning, särskilt med tanke på nuvarande spänningar i de östra och sydliga delarna av Ukraina.

– Respekt för rättsstatens principer
En andra utmaning är att balansera behovet av snabba politiska förändringar med respekt för den konstitutionella ordningen och rättsstatens principer. Framförallt handlar det om hur parlamentet hanterar avsättandet av Janukovitj och återinförandet av 2004 års konstitution. I båda dessa fall är det rättsliga läget osäkert.

Parlamentet kan avsluta presidentämbetet i förtid om presidenten begär avsked eller om sjukdom gör det omöjligt att fullfölja uppdraget. Ett tredje alternativ är genom riksrättsåtal. Enligt Ukrainas konstitution kräver riksrättsåtal ett speciellt förfarande. Först måste parlamentet rösta om riksrättsåtal. Sedan krävs att konstitutionsdomstolen bedömer författningsenligheten av riksrättsprocessen. Därefter kommer det på Ukrainas Högsta domstol att uttala sig om de brott som åtalet gäller.

Sett till den intensiva händelseutvecklingen framstår avsättandet av Janukovitj som ett summariskt förfarande. Spelar detta någon roll? Från ett moraliskt och rent mänskligt perspektiv finns det få invändningar, men en uppenbar risk är att avsättandet kan underminera en kommande samlingsregering och presidentvalet i maj. Janukovitj, som är på flykt, vägrar godta beslutet och Ryssland har liknat agerandet vid ett kuppförsök. I det känsliga läge som Ukraina befinner sig i riskerar ett illegitimt förfarande för ett legitimt syfte att ytterligare destabilisera och underbygga en splittring i landet.

Samma oro gäller för parlamentets beslut om att återinföra 2004 års konstitution som begränsar presidentmakten. Ukrainas konstitution är i jämförelse med andra länder förhållandevis lätt att ändra på, men inte utan att vissa krav måste vara uppfyllda. Tymosjenko, som nu åter träder in på den ukrainska politiska scenen, var en av huvudpersonerna som drev fram 2004 års konstitution. Då som nu upplevde Ukraina stora politiska omvälvningar. Sex år senare beslutade konstitutionsdomstolen (med domare utsedda under Janukovitjs ledning) att ändringarna inte var författningsenliga och återinförde 1996 års konstitution. Konstitutionsdomstolen, liksom övriga delar av det rättsliga etablissemanget i Ukraina, har varit bortkopplade från den senaste tidens händelser vilket skapar ovisshet kring de rättsliga effekterna av parlamentets agerande.

– Rättvisa och ansvarsutkrävande
En tredje utmaning är öppenheten i det rättsliga efterspelet mot Janukovitj och andra ansvariga. Av största vikt är att Janukovitj och andra ansvariga ges en rättslig prövning i enlighet med internationell praxis. Ukraina kommer bedömas utifrån hur Janukovitj och hans närmaste behandlas. Parlamentet sägs ha beslutat om att han ska prövas av den Internationella brottmålsdomstolen vilket rent formellt är möjligt. Åtalet mot Janukovitj är en central del i att försöka komma till rätta med de mest fruktansvärda formerna av maktmissbruk som den senaste tidens händelser utgör, men behovet av rättvisa sträcker sig längre än så. Ukraina har enligt flera bedömare systematiskt plundrats genom utbredd korruption, något som Janukovitj inte ensam kan lastas för. Omfattande reformarbete krävs för att bättre förebygga korruption och öka möjligheterna till både rättsligt och politiskt ansvarsutkrävande.

Trovärdighet och försoning

Just nu har de värsta oroligheterna ebbat ut, men situationen är långt ifrån säker. Det talas om missnöje i östra Ukraina (där Janukovitj har sin bas) och krav på ökat självstyre och skydd från Ryssland i Krim-republiken där en framträdande rysk minoritet finns och där Janukovitj enligt rykten befinner uppehåller sig.

Ukraina befinner sig också i en ekonomisk kris som föregår den politiska. Till detta ska läggas det starkaste intrycket från protesterna, nämligen kravet på ett nytt Ukraina. Undersökningar bland demonstranter har samstämmigt visat att man inte protesterat för en person eller ett parti. Istället handlar det om protester mot korruption, maktmissbruk och politiker med svag respekt för rättsstatens och demokratins principer. Just nu kan Ukraina sägas vara mitt i stormens öga.

För de politiska företrädare som kommer att leda landet väntar stora utmaningar. Hur dessa hanteras kommer att prägla trovärdigheten, uppriktigheten och möjligheterna till försoning i det nya Ukraina.