Öst är öst och väst är väst…

…och aldrig mötas de två. Så börjar Rudyard Kiplings dikt The Ballad of East and West från 1889.

Nyss hemkommen från Ukraina känns dessa rader passande. Inte för att Ukraina ligger österut, utan för att spänningarna inom landet är påtagliga. Ibland är det mer lämpligt att tala om två Ukraina, ett västra Ukraina och ett östra. I väst städerna Lviv och Ternopil, och i öst Donetsk och Luhansk, två postsovjetiska megapoler.

Av historiska, kulturella, språkliga och socioekonomiska skäl är spänningarna stora mellan landsdelarna. Öst är ”ryskt” och väst är ukrainskt, men också centraleuropeiskt. Ironiskt nog är östra Ukraina den ekonomiska motorn med sina tunga industrier. I syd finns Krim och Krimtatarer med en särskild status som självständig republik inom Ukraina.

Ett vägval

Ukraina står just nu inför ett vägval mellan öst och väst. Om ungefär tre veckor väntas Ukraina skriva under ett associationsavtal med EU som skall fördjupa den politiska och ekonomiska integration med EU. Ett val som kan vara avgörande för Ukraina.

I det intensiva realpolitiska spelet som omgärdar associationsavtalet finns oförblommerade ryska hot om allt från att stoppa importen av den ukrainska Roshenchokladen, till att stänga av den livsnödvändiga gasen som kommer från Ryssland.

Den förre premiärministern, Yulia Tymoshenko som är fängslad av regimen, spelar också en central roll. EU har gjort tydligt att hennes fängelsestraff utgör ett hinder för ett associationsavtal, men president Yanukovych vägrar upphäva domen. En något märklig utväg kan vara om hon tillåts resa till Tyskland för en ryggoperation. För detta behövs det en lagändring i Ukrainas parlament, Verkhovna Rada.

I skuggan av realpolitiken fortgår livet som vanligt för de allra flesta människor i Ukraina. De största problemen finns på lokal nivå – i regionerna, kommunerna och städerna. Det är där som de flesta offentliga tjänster tillhandahålls, där myndigheternas agerande har störst inflytande på människors liv och där rättsosäkerhet och svaga demokratiska institutioner är som mest kännbara.

Ukraina ligger på plats 144 av 176 på Transparency Internationals korruptionsindex.  Motsvarande index över rättsstatlighet och ansvarsutkrävande visar på lika dystra siffror. Den ukrainska tankesmedjan Razumkovs senaste undersökning visar att det är  korruptionen, en brist på rättsligt ansvar och ett demokratiskt underskott på lokal nivå som ukrainare själva ser som hotet mot en europeisk integrering.

Folke Bernadotteakademin stöttar arbetet med att öka graden av rättsstatlighet inom lokal förvaltning i Lviv och Feodosiya, två städer i västra och sydöstra Ukraina. Vårt engagemang handlar om att säkerställa att lokala myndigheter behandlar individer på ett rättssäkert sätt och har möjligheter att utkräva ansvar när något går fel. En enkel tanke men svår att uppnå i stora delar av Ukraina.

Mer än borsjtj och gas

Ukraina är mer än Roshenchoklad, gasledningar och borsjtj. Inom östliga partnerskapet kan Ukraina vara ett ledande exempel för närliggande länder i den stundtals oroliga och konfliktdrabbade regionen. En förebild för Moldavien med den olösta konflikten i Transnistrien, eller för Georgien med den olösta konflikten i Sydossetien, för Azerbaijan och Armenien,som båda gör anspråk på Nagorno Karabakh regionen. Och för Vitryssland, den enda kvarvarande diktaturen i Europa.

Öst är förvisso öst och väst är väst, men Ukraina har genom historien visat vilken roll landet kan spela som en brygga mellan de två.

Samtidigt, i det stora politiska spelet om en EU-integration får inte det vardagliga och enkla glömmas bort. Det till synes enkla, det som handlar om människors vardag och livsvillkor, som för det mesta sker på lokal nivå.

All politik är lokal. Ordstävet som tillskrivs Tip O’Neill, den förre talmannen i det amerikanska representanthuset, stämmer bra in på Ukraina. Det är genom förändringar på lokal nivå som en långsiktig integration med EU, och väst, i en bredare bemärkelse, är möjlig.