Liberia, en komplex paradox

”Liberia is a conundrum wrapped in complexity and stuffed inside a paradox.”

Så sägs Winston Churchill en gång ha beskrivit den lilla västafrikanska republiken Liberia. Efter 8 månader i landet börjar jag förstå vad han kan ha menat.

Att bo, arbeta och leva i Monrovia innebär att ingen dag är den andra lik. Ena dagen kan bestå av att på morgonen försöka hitta färsk sallad men istället komma hem från affären med en påse fryst broccoli importerad från Indien till att på kvällen kunna njuta av färskfångad tonfisk på en av stans numera två sushirestauranter. Nästa dag kan vara fylld av möten med ministrar och högt uppsatta tjänstemän på förmiddagen till samtal med nyutexaminerade kriminalvårdare på eftermiddagen.

Som ett av få länder på den afrikanska kontinenten har Liberia aldrig koloniserats, i ordets traditionella bemärkelse. 1821 landsteg de första fria slavarna från USA och 1847 utropades republiken Liberia, vilket gör den till en av de äldsta i Afrika. Landets huvudstad har fått sitt namn Monrovia efter den amerikanska presidenten James Monroe. Det amerikanska arvet gör sig påmint i flera avseenden än idag; allt ifrån de gula taxibilarna och den amerikanska valutan till ett politiskt system mer eller mindre identiskt med det amerikanska.

Efter ett totalt 14 år långt inbördeskrig med militärkupper, uppror och blodiga strider, skrevs ett fredsavtal på i Accra år 2003. Sedan dess har Liberia och dess drygt 4 miljoner invånare försökt läka sina sår och bygga upp ett nytt samhälle. En FN-mission finns på plats sedan 2003 och tillsammans med övriga inom det internationella samfundet stödjer man Liberias väg mot fred, säkerhet och utveckling.

Den svenska ambassaden är en av de större ambassaderna i Monrovia och här arbetar jag sedan januari i år. Jag arbetar som samordnare av säkerhetssektorreformfrågor, vilket bland annat innebär att jag har kontakt med de svenska myndigheter som bidrar till Liberias återuppbyggnad inom säkerhetssektorn, övriga inom givarsamfundet på plats i Liberia och fram för allt med de liberianska strukturer som är ansvariga för den nationella säkerhetsarkitekturen i landet.

Många associerar nog landet med Liberias förre president Charles Taylor, dömd i Internationella brottmålsdomstolen i Haag för bland annat brott mot mänskligheten, den internationellt erkände före detta fotbollsspelaren George Weah och den sittande presidenten Ellen Johnson-Sirleaf, Afrikas första kvinnliga president och mottagare av Nobels fredspris 2011.

Liberia är på många sätt kontrasternas land och det kan skilja sig väldigt mycket mellan de områden som ligger utmed Atlantkusten i väster och de som exempelvis gränsar mot Elfenbenskusten och Guinea i öster. Precis som livet i en stad och livet på landsbygden kan te sig väldigt olika.

För närvarande är det regnperiod, vilket i sig utgör en stor kontrast mot övrig tid på året och som innebär att man under vissa tider på dygnet har svårt att ta sig mellan punkt A och B utan att bli genomblöt. Just det skiljer sig förvisso inte så mycket från en dag under torrperioden, eftersom det då kan bli uppemot 35 grader varmt och en luftfuktighet på över 95 %.

Livet här är spännande, både på jobbet och privat. Det finns mycket att säga om Liberia och med den här bloggen hoppas jag bättre kunna ge en bild av detta många gånger motsägelsefulla land och försöka sätta ord på vad Liberia är för mig.