”What else is new”, tänker jag. Ytterligare ett möte. Ytterligare ett ord på ytterligare ett papper. Det är lätt att bli cynisk, där jag sitter på en av sidobänkarna i FN:s säkerhetsråds rum med norska tapeter. Det är juli 2017 och på dagens agenda står fred och säkerhet i Afrika. Men så händer det: ett ord skiljer sig från den vanliga harangen av standardfraser. En talare understryker vikten av unga människors deltagande för att bygga hållbar fred och säkerhet.
Då var detta något nytt. Nu, bara två år senare, börjar det kanske bli en sådan där standardfras i diplomatins maktcentrum. Jag tänker stolt på mina tidigare kollegor – unga, lokala fredsmedlare i Burundi, Rwanda och Demokratiska republiken Kongo – vars gärningar äntligen får erkännande på högsta politiska nivå.
Varje år röstas en massa resolutioner igenom av säkerhetsrådet. ”The Security Council urges…”, ”encourages…”, ”calls upon…”. Det uppmanas hejvilt. Men vad gör de då för skillnad, dessa ord på papper – och hur kan uppmaning omvandlas till handling?
År 2015 antog FN:s säkerhetsråd sin första resolution om unga, fred och säkerhet: resolution 2250. Området var nytt för säkerhetsrådet, men diskussionen hade förts länge. Unga hade ju dessutom utgjort en positiv kraft för fred och säkerhet långt innan FN ens fanns. Det ryktas att idén om att sätta allt detta på pränt genom en säkerhetsrådsresolution föddes i en finsk bastu. På träbänkarna i bastun satt unga ledare, inspirerade av unga människors historiska förändringskraft genom gräsrotsdrivna folkrörelser. Men samtidigt bekymrade över hur unga ofta porträtteras som antingen skurkar eller passiva offer i konflikter, och därför ständigt exkluderas från lösningarna.
Vägen från bastu till beslut blev lång, och involverade många politiker, byråkrater, diplomater och unga. När det väl var dags för FN:s säkerhetsråd att rösta, en dag i december 2015, hade idéerna bakom resolution 2250 nått betydligt fler makthavare än de 15 ambassadörer som fysiskt satt i rummet. Beslutet blev ett enhälligt ja till att erkänna, stödja och stärka unga kvinnor och män som aktörer för fred och säkerhet. I juni 2018 antogs ytterligare en dedikerad resolution, nummer 2419, om ungas roll i formella fredsprocesser.
Nu, över tre år efter att resolution 2250 antogs, är det hög tid att gå från ord till handling. FBA har valt att särskilt prioritera arbetet med unga, fred och säkerhet under 2019. Vi tjuvstartade redan i december 2018 genom att bjuda in experter från ungdomsrörelsen och fredsorganisationer till en workshop. Syftet var att reda ut några av knäckfrågorna för en myndighet som FBA, som vill omvandla orden i resolutionerna till faktisk verksamhet. Parallellt med workshoppen för civilsamhället arrangerade FBA också ett så kallat lärandeforum, där representanter från olika FN-organ och FN-insatser diskuterade hur de kan göra detsamma.
Lärdomarna från dessa möten har bidragit till att lägga grunden för FBA:s fortsatta arbete med att stödja det praktiska genomförandet av resolutionerna 2250 och 2419. Tillsammans med FN och OSSE ska vi utveckla metoder för beslutsfattare och praktiker att kunna säkerställa ungas deltagande och integrera ett ungperspektiv i sin verksamhet. Vi ska också ta fram utbildningar på temat för FBA:s egna anställda och arrangera fler lärandeforum för att ta samtalet från FN-huvudkontoret till regional nivå. Till hösten står myndigheten värd för ett årligt strategimöte för Global Coalition on Youth, Peace and Security. Dessutom förmedlar FBA sedan 2018 bidrag till svenska organisationer som arbetar med unga, fred och säkerhet.
Min förhoppning är att FBA:s och andra aktörers praktiska arbete ska ge fler stater och institutioner en ordentlig knuff i rätt riktning. Så att ungas engagemang, erfarenheter och kunskap kommer till nytta i fredsprocesser. Och så att unga fredsbyggare kan fortsätta att göra det de gör bäst, med de förutsättningar de förtjänar. På så sätt omvandlar vi ord på papper till verkligt inkluderande och hållbar fred.
av Julius Kramer
Julius arbetar på FBA med frågor som rör ungas roll i freds- och statsbyggande, med fokus på Irak och Demokratiska republiken Kongo (DRK). Tidigare arbetade Julius för svenska regeringens Agenda 2030-delegation. Han har också arbetat med icke-statliga aktörers inkludering i FN-förhandlingar i New York och med unga fredsmedlare i Burundi, Rwanda och DRK. Julius har studerat folkrätt och insatsledning vid Försvarshögskolan.
Våldet eskalerar i norra Moçambique. Under årets två första månader skördades nästan lika många dödsoffer som under hela fjolåret. Halshuggningar, brända byar, långa följen av flyende människor och svarta IS-flaggor som vajar i övertagna områden. Efter sju år av våldsamma attacker fortsätter ett komplext konfliktsystem att veckla ut sig, med konsekvenser för hela regionen. Vi […]
Den svenska flaggan är nu hissad som nummer 32 utanför Natos högkvarter i Bryssel. Sverige är efter 30 år inom Natos partnerskap för fred nu fullvärdig medlem i Nato. Inte bara en militärallians Nato är en mellanstatlig organisation, en säkerhetspolitisk allians med militär kapacitet. Av de 32 medlemmarna finns våra sen tidigare mest likasinnade länder […]
2023 har passerat som ett av de våldsammaste och konfliktdrabbade åren på mycket länge. Inte bara den fruktansvärda utvecklingen I Israel och Palestina och det fortsatta ryska invasionskriget i Ukraina, utan det har också varit en förödande utveckling i Sudan, i Sahelområdet, Östra DRK. Väpnad konflikt har fortsatt på Afrikas horn, i Mocambique, i Syrien […]
Under förra året dog det dubbelt så många i väpnade konflikter än året dessförinnan. När Uppsala Universitet snart ska sammanställa årets dödsiffror kommer de att behöva inkludera det exceptionellt stora antalet offer i Israel och Palestina, utöver de många andra pågående väpnade konflikterna runt om i världen. Återigen blir det tydligt att det främst är […]