Om vikten av att respektera mänskliga rättigheter – och att skapa förutsättningar för samtal bakom en vikvägg i Libyen

Den 10 december är den internationella dagen för mänskliga rättigheter. Samma datum 1948 antogs FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Man skulle nästan kunna säga ’grattis på födelsedagen’ men riskerar då att missa att idén om att det ska finnas mänskliga rättigheter har funnits långt tidigare.

Mänskliga rättigheter och demokrati är grundpelarna för svenskt utvecklingssamarbete, och centrala i FBA:s arbete.

Om man tittar på FBA:s långsiktiga mål syns det tydligt. Det första målet handlar om att FBA:s arbete ska leda till ökad mänsklig säkerhet och motståndskraft mot väpnad konflikt i konflikt- och postkonfliktländer. Mänskliga rättigheter är en central komponent i mänsklig säkerhet och därmed grundläggande för att uppnå detta mål.

Det andra målet handlar om att hjälpa internationella freds- och krishanteringsinsatser till ökad förmåga att bidra till fred och säkerhet. Detta ska vi göra genom att bland annat stötta insatserna i deras fortlöpande utvecklingsarbete samt med tvärgående perspektiv och målsättningar. För både FN och EU är mänskliga rättigheter ett tvärgående perspektiv, det vill säga något som genomsyrar verksamheten på alla nivåer, och en målsättning.

Det tredje och sista målet handlar om att stärka demokratiska institutioner och processer och öka respekten för rättsstatens principer i konflikt- och postkonfliktländer, vilket inkluderar bland annat försvar av de mänskliga rättigheterna.

Under 2017 har FBA arbetat med att utveckla och höja kvaliteten på vårt arbete med mänskliga rättigheter och rättighetsperspektivet. Jag har fått det roliga och hedrande uppdraget att leda detta arbete. Detta har gjort att jag vid ett flertal tillfällen har fått diskutera mänskliga rättigheter och rättighetsperspektivet tillsammans med mina kollegor och vi har vänt och vridit på vår egen verksamhet och belyst och problematiserat den utifrån dessa perspektiv.

Nu när jag sitter och skriver om mänskliga rättigheter tänker jag på den 10 december för några år sedan när jag jobbade för EU:s insats i Libyen. Jag skulle ordna ett seminarium på MR-dagen på temat mänskliga rättigheter och migration. Migranter behandlades ofta illa (vilket sker fortfarande) och det fanns utbredda fördomar mot dem. I hanteringen av migranter skedde många brott mot mänskliga rättigheter. I mitt arbete var jag engagerad i att förbättra respekten för och skyddet av migranternas rättigheter. Det här var inte alltid populära frågor att diskutera så mitt initiativ med seminariet var känsligt. Vi hade bjudit in våra viktigaste nationella partners och seminariet byggde på deras aktiva medverkan.

Jag bokade en lokal för seminariet på ett hotell utan att veta att en annan organisation hade bokat lokalen bredvid på samma hotell, också för ett seminarium med anledning av MR-dagen. Detta upptäckte vi sent i planeringen och det gick inte att ändra på.  Ett ytterligare problem var att det egentligen var samma rum som den andra organisationen hade bokat, bara avdelat med en vikvägg…

’Mitt’ seminarium började 30 minuter före deras. Jag hade missat att seminarier och större träffar i Libyen gärna börjar med att man spelar den libyska nationalsången. En halvtimme in i seminariet hördes den libyska nationalsången från den andra halvan av rummet. Volymen var hög, och alla libyer i ’mitt’ seminarium flög upp i stående givakt och blev kvar så under hela sången. Det var väldigt pinsamt och jag skämdes över att ha missat denna viktiga detalj.

Vad fick vi då ut av detta evenemang? Jag lärde mig en massa, bland annat att det inte räcker med att vara kunnig om de mänskliga rättigheterna. Det är viktigt att också skapa de rätta förutsättningarna för samtal så att alla känner sig respekterade och sedda. Annars är man inte lika mottaglig för att diskutera att saker och ting kanske bör göras annorlunda, eller att det finns aspekter av ämnet som man inte har tänkt på tidigare. Inför seminariet hade vi bett våra viktigaste partners att presentera det arbete de gjorde för att skydda migranters mänskliga rättigheter, vilka de viktigaste utmaningarna var samt hur internationella organisationer kunde hjälpa dem i deras arbete. Detta satte igång funderingar, fick dem att inför varandra prata om problemen och vikten av mänskliga rättigheter, och det gav oss internationella aktörer en önskelista direkt från dem som vi var där för att assistera. Att börja prata om problem och utmaningar är alltid ett första viktigt steg. Lokalt identifierade utmaningar och behov är mycket viktigt i utvecklingssamarbete. Att skapa förutsättningar för ett bra samtal är därför grundläggande.

Det är många erfarenheter från Libyen som finns med mig i mitt fortsatta arbete med mänskliga rättigheter. En annan minnesbild är den frustrerade kustbevakaren som ifrågasatte varför han skulle bry sig om migranters mänskliga rättigheter när staten inte brydde sig om hans. Hur motiverar man någon att respektera mänskliga rättigheter när den personen inte känner sig sedd? Jag vet inte vad det rätta att göra är, och allt jag kunde göra för den mannen var att lyssna och bekräfta att han hade rättigheter och konstatera att ja, det föreföll som att de blev kränkta. Samtidigt så har ju han som företrädare för staten en skyldighet att respektera mänskliga rättigheter.

Tyvärr blev det ett abrupt slut på mitt arbete i Libyen då landet imploderade i ett inbördeskrig sommaren 2014. Vi var tvungna att hastigt ge oss av och jag tror inte att det jag hann göra i relation till mänskliga rättigheter fick någon bestående effekt för landet. Men mycket av Libyen stannade kvar i mig.

Mänskliga rättigheter är grundläggande och de är rättigheter vi har för att vi är människor. Bara så långt är det faktiskt helt enastående. Tyvärr sker det alltför ofta brott mot de mänskliga rättigheterna; många människor lever i en sådan verklighet. Under 20 års tid har jag i mitt arbete sett många sådana brott, men jag har också mött fantastiska människor som på olika sätt arbetar för att mänskliga rättigheter ska respekteras. Det arbetet behövs, och den samlade kraften i arbetet, där FBA är en av många aktörer, är viktig. Allt som jag och mina fantastiska kollegor gör är på ett eller annat sätt djupt rotat i dessa principer.

Med denna text vill jag uppmärksamma denna dag och det viktiga arbetet för att värna de mänskliga rättigheterna.