Medling, jämställdhet och Coco Chanel

“A girl should be two things: who and what she wants.” ― Coco Chanel

När jag växte upp så tänkte jag, precis som de flesta gör, på vad jag ville bli när jag blir stor. Jag har något minne av att jag tidigt ville bli tandläkare, men det kan också vara en efterkonstruktion för att jag gärna vill tro att jag tänkte på något så konkret yrke. Jag funderade dock aldrig över om det fanns yrken som jag som tjej/kvinna inte kunde göra. Kanske för att jag bara har en syster och ingen bror. Men till stor del tror jag det beror på att jag har föräldrar som alltid uppmuntrat mig till att vara den jag är. Jag har en pappa som är ingenjör och som nog från början blev lite besviken över att jag inte började arbeta inom industrin. Jag hade ju trots allt läst nationalekonomi.

Inte heller senare i livet har jag tänkt att det finns yrken som jag inte kan ha för att jag är kvinna. Med åren blev det tydligt för mig att jag vill arbeta för en bättre värld genom freds- och säkerhetsfrågor.

Idag arbetar jag på Folke Bernadotteakademin med ett medlingsnätverk för kvinnor. Frågan om representation och deltagande vid förhandlingsbordet och i fredsprocesser är viktig och central för att skapa hållbar fred. Enligt studier av fredsförhandlingar mellan 1992 och 2011 var endast två procent av chefsmedlarna kvinnor. Samma period var knappt fyra procent av de som signerade ett fredsavtal kvinnor och mindre än tio procent förhandlare. Faktum är att kvinnors underrepresentation vid förhandlingsbordet är mer markant än i andra offentliga beslutsroller.

En medlare skapar förutsättningar för samtal mellan parter. En god medlare behöver ett antal egenskaper, som att kunna lyssna, vara klarsynt och ha tålamod. Det är kvaliteter som är personbundna snarare än könsbundna. Så varför är då så få kvinnor representerade i fredsförhandlingar? För det första så har forskning om internationell medling fokuserat på män som medlare. Det finns således begränsat med förklaringar till varför färre kvinnor medlar i dessa fredsprocesser och fredsförhandlingar. Något som svenska forskare vill förändra. För det andra så har fredsprocesser främst varit fokuserade på de stridande parterna, som till en majoritet bestått av män. Även när kvinnor varit en central del av de stridande så har de sällan varit med vid förhandlingsbordet.

Att kvinnor och män är lika kapabla medlare är för mig en självklarhet. Det har att göra med utbildning och möjligheter. Att kvinnor inte får samma möjligheter som män är något jag vill vara med att ändra på. Genom att lyfta fram kvinnor som arbetar med medling tror jag att vi i framtiden kommer ha betydligt mer jämställdhet vid förhandlingsborden.

Jag stämmer in i orden från Coco Chanel, flickor ska vara vem och vad de vill, men jag lägger till att det ska även pojkar. Det är viktigt att vi alla ges utrymme till att vara dem vi är. Valet av yrke ska inte ha att göra med om man är kvinna eller man.