Ledarskap i fokus för samtal om FN på fredskonferens

Hur definierar man gott ledarskap? Under min tid i Försvarsmakten och Livregementets Husarer K3 i Karlsborg präglades min bild av ledarskap av det militära sammanhanget och miljön. Det hände att jag ledde en grupp soldater i stridssituationer och upptäckte att ett metodiskt beslutsfattande med ett klart och tydligt mål var en framgångsfaktor, kanske till och med mer betydelsefullt än att fatta det perfekta beslutet.

Det fanns inte alltid tid för överväganden, ett beslut är bättre än inget. Men för plötsligt uppkomna problem är metoden mycket linjär. Ledarskap är så oändligt komplext och brett. Nu när jag gör praktik på Challenges Forums internationella sekretariat, som FBA står värd för, och får en inblick i den internationella partnerorganisationens arbete för att förbättra FN:s fredsinsatser, möter jag en mer samordnande och uppmuntrande ledarskapsstil, som jag upplever är lättare att samarbeta kring. Liksom många andra har jag mina bestämda uppfattningar om vad som är bra och dåligt ledarskap, inte minst när jag ser det. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på hur dessa ytterligheter bör definieras. Jag tror att många, även de som arbetar med ledarskap dagligen, har svårt att definiera hur man leder stora och komplexa organisationer på bästa sätt. Allting är beroende av miljön och sammanhanget.

Det ska därför bli intressant att delta när Challenges Forum anordnar ett rundabordssamtal den 6 maj vid SIPRI:s årliga konferens Stockholm forum för fred och utveckling, där en högnivå panel kommer att utforska hur systemledarskap skulle kunna användas som ett verktyg för att hitta synergier och samarbeten mellan FN:s särskilda politiska missioner, bredare fredsbyggande insatser, nationella fältkontor och diverse finansiella institutioner. Diskussionen kommer också att beröra hur FN:s bosättningssamordnare kan stärka synergier mellan programmatiska och politiska aktiviteter, samt hur FN:s fredsbyggande kommission kan vara en plattform för sådant samarbete, även gentemot säkerhetsrådet.

Vad är då systemledarskap? När jag frågar bekanta vad begreppet säger dem får jag ofta höra: ”Är det ännu ett pretentiöst och flummigt begrepp inom business management som säger väldigt mycket om väldigt lite?”

Jag måste erkänna att jag initialt undrade detsamma. Men systemledarskap är ett beteendebaserat koncept som använts brett inom främst den privata sektorn, och nu börjar göra entré inom det enorma FN-systemet. Harvard Kennedy School har utforskat hur systemledarskap kan användas inom bland annat utvecklingsfältet.

Gott ledarskap låter sig inte lätt definieras, men begreppet systemledarskap kanske kan bidra till ett steg i rätt riktning för att förbättra och effektivisera FN:s fredsinsatser i framtiden. Som jag förstått begreppet är det tillämpbart på organisatoriska förändringar och utmaningar som bör ses som komplexa, molnliknande system istället för linjära problem som kan lösas linjärt.

Systemledarskap handlar om att möta komplexa utmaningar med ett gemensamt agerande och en hög nivå av flexibilitet, då man erkänner att ingen enskild entitet har kontrollen och att det inte alltid finns förbestämda lösningar på utmaningarna man står inför. En ledare kan inte styra en komplex organisation helt på egen hand, utan måste bygga och stötta samarbete mellan olika intressenter runt en gemensam vision om systemisk förändring. Den når man genom att förändra beteenden och möjliggöra breda samarbeten, innovation och handlingskraft, med ett gemensamt ansvar för att uppnå framsteg mot ökad hållbarhet inom systemet.

Challenges Forums egna årsforum i fjol ledde till ett antal rekommendationer som bland annat uppmuntrar till gemensamma ansträngningar för att förändra tankesättet i FN om ledarskap, i riktning mot ökat partnerskap och stöttande av synergier genom hela systemet. Rekommendationerna går hand i hand med en nyligen utgiven studie om integration i FN-systemet. Analysen utgår från ett beteendeperspektiv och slutsatsen var att få mål har uppnåtts när det kommer till FN:s integrationsarbete. Anledningen var att ett antal barriärer håller systemet separerat i olika silos. FN och dess fredsinsatser är därför goda exempel på komplexa, molnliknande nätverk som systemledarskap skulle kunna behandla. Frågan som vi nu lyfter på SIPRIS:s forum är avsedd att fördjupa diskussionen om systemledarskap skulle kunna vara ett effektivt verktyg för att överkomma barriärer och därmed uppnå ökad organisatorisk integration i FN, för att bland annat förbättra och effektivisera FN:s politiska fredsinsatser i framtiden.