Att se verkligheten som den är – feministisk utrikespolitik i praktiken

För några veckor sedan befann jag mig i Jerusalem tillsammans med min FBA-kollega Janna. Denna vackra stad där det är svårt att särskilja historia från nutid, där religionen inte sällan känns mer som förbannelse än välsignelse, och där människor rör sig utmed gränser som inte alltid syns men likväl är knivskarpa. Vi var där för att påbörja en process för att stödja EUPOL COPPS, EU:s polisinsats i Palestina, i deras arbete med jämställdhetsintegrering. Det vill säga att säkerställa att ett genusperspektiv integreras i all verksamhet. Detta är en del av vårt dagliga bröd men den här gången fick vi börja med att utbilda insatsledningen, vilket inte tillhör vardagen. Arbetet med jämställdhet i internationella insatser hamnar tyvärr ofta i marginalen i form av enskilda aktiviteter som drivs av ett fåtal eldsjälar, trots att vi i dag vet att om inte ledningen säkerställer att insatsen kontinuerligt synliggör och beaktar både mäns och kvinnors behov, ja, då gör inte så många andra det heller.

Kön är en av de mest grundläggande principerna för hur vi människor ser på oss själva. Även om uppfattningen om vad det innebär att vara man, kvinna, pojke eller flicka ser väldigt olika ut i olika delar av världen, så känner vi ännu inte till ett samhälle där kön endast är av reproduktiv betydelse. Överallt finns det mer eller mindre uttalade förväntningar som reglerar hur män, kvinnor, flickor och pojkar bör bete sig. På fackspråk kallas denna ordning för genusstrukturer och konkret resulterar ordningen i en könsspecifik rollfördelning som leder till att män och kvinnor mer sannolikt återfinns i vissa delar av samhället. I det omedelbara kan detta tyckas vara en oproblematisk, naturlig och praktisk samhällsordning. Men vid en närmare granskning visar sig denna samhällsordning inte bara bestå av kompletterande olikhet, utan även av ojämställdhet. Det vill säga en ojämlik fördelning av resurser och inflytande mellan kvinnor och män.

Sedan två och ett halvt år tillbaka bedriver Sverige en uttalad feministisk utrikespolitik. När den lanserades välkomnades den av många, men den orsakade också höjda ögonbryn och en del fniss. Men framför allt är det många som undrat vad det faktiskt innebär. Jag menar att det först och främst handlar om att se och synliggöra ojämställdhet i utrikespolitiska sammanhang. Denna ojämställdhet tar sig många olika uttryck och även om det står bortom allt tvivel att flickor och kvinnor på ett övergripande plan drabbas hårdare, påverkas även pojkar och män negativt. Det är inte minst uppenbart i konfliktsammanhang, där män, i synnerhet unga män, tenderar att vara särskilt sårbara för ett flertal typer av våld och övergrepp. Ojämställdhet kännetecknas därför inte endast av faktiska behov och utsatthet, utan även av i vilken utsträckning behov och utsatthet synliggörs och prioriteras. För flickor och kvinnor innebär det ofta att deras behov, erfarenheter och intressen förblir osynliga och eftersatta. Ett exempel på detta är att det dröjde ända fram till år 2000 innan kvinnors specifika erfarenheter av krig och konflikt ansågs höra hemma på FN:s säkerhetsråds agenda (och det finns fortfarande de som knorrar). Vad gäller pojkar och män innebär det att vi sällan talar om deras utsatthet i termer av ojämställdhet eller sårbarhet.

Att arbeta för jämställdhet måste därför börja med att vi ser och synliggör hur män, kvinnor, pojkar och flickor på en viss plats vid en viss tid påverkas av det som sker bara för att de är just män, kvinnor, pojkar eller flickor. Detta synliggörande måste ske i ordinarie verksamhet. Den som arbetar som gränsvakt måste förstå hur villkoren för pojkar, män, flickor, kvinnor som passerar gränsen ser ut och om det finns några avgörande skillnader. På samma sätt måste vi förstå att möjligheten att gå till polisen kan se olika ut för män och kvinnor, liksom att arbetet med att stödja rättsväsendet i ett land måste beakta hur föreställningar om manligt och kvinnligt påverkar såväl åklagare som domare, och de åtgärder som måste vidtas för att säkra ett rättssäkert förfarande för alla. Det är detta som är det yttersta syftet med FBA:s arbete för att stödja jämställdhetsintegrering av internationella insatser som EUPOL COPPS. Genom utbildning av nyckelpersoner och etablering av stödstrukturer som Gender Focal Point-nätverk ska vi säkerställa att förmågan att se, analysera och beakta både flickors, kvinnors, pojkars och mäns verkligheter finns i en insats alla delar.